Bio: Side Effects

Foton: Barry Wetcher © 2013 Happy Pill Distribution, LLC
Nu upprepar jag mig här, men när en ny film av Steven Soderbergh går upp på bio eller släpps direkt på DVD (som fallet var med HAYWIRE) vet man aldrig vad man får. Ibland är filmerna riktigt bra - påfallande ofta är de bara slätstrukna. Ibland är de bara dåliga eller konstiga. Det händer att herr Soderberghs filmer inte släpps alls i Sverige. Men trots detta är jag alltid lite nyfiken på vad han gör, den gamle gamängen.
I SIDE EFFECTS spelar Jude Law psykiatrikern Jonathan Banks (nej, inte skådespelaren från TV-serien WISEGUY). Han har en fru som verkar vara dyr i drift, bor i ett dyrt hem på Manhattan, låter avkomman gå i dyr skola, har dyra vanor - ja, dr Banks lever kort sagt ett dyrt liv. Därför jobbar han arslet av sig på sin egen mottagning och på sjukhus - och utöver detta jobbar han åt läkemedelsföretag. Han låter testa nya mediciner på sina patienter. Det är tydligen lukrativt.

Rooney Mara är Emily, vars make Martin (Channing Tatum) släpps ut ut fängelse, där han suttit fyra år för något slags insiderbrott. Emily och Martin levde lyxliv i stor, flott villa, men medan han suttit i fängelse har Emily tvingats leva ett betydligt mer spartanskt liv. Dessutom har hon gått och blivit deprimerad - så pass att hon sätter sig i en bil och kör rätt in i en vägg för att ta livet av sig.
Självmordsförsöket går inte så bra; hon hamnar på sjukhus och blir Banks' patient - tidigare har hon gått till en viss dr Siebert (Catherine Zeta-Jones). Banks skriver ut nya, fräsiga mediciner till Emily. Kort därpå mördar Emily sin make - nej, det här är ingen spoiler; filmen öppnar med det blodsöliga golvet, innan vi hoppar tillbaka i tiden. Frågan är bara varför Emily gjorde detta. Berodde det månne på medicinena? Något som i så fall gör Banks till medskyldig. Eller styrs Emily av någon annan?

Efter en något trevande inledning tar det sig och SIDE EFFECTS förvandlas till något som påminner om en David Cronenberg-film. Rättare sagt, det här är en film Cronenberg borde ha gjort istället för de fläskiga besvikelser han fått ur sig de senaste åren (A DANGEROUS METHOD och COSMOPOLIS, det är er jag blänger surt på!). Senare, ungefär halvvägs in, utvecklas filmen till något som påminner om en Hitchcock-thriller. Vilket ju inte är det sämsta.
Tyvärr kan jag väl inte säga att jag köpte slutet. Upplösningen känns lite väl långsökt. Jag tycker inte att den passar ihop riktigt med resten av filmen, det blir lite för otroligt. Och därför sänker jag betyget ett snäpp.
Men rent allmänt är SIDE EFFECTS det bästa Steven Soderbergh fått ur sig på flera år.

(Biopremiär 19/4)