Bio: The Place Beyond the Pines

Foton copyright (c) Scanbox
Regissören Derek Cianfrances förra film var det skitiga dramat BLUE VALENTINE med Ryan Gosling och Michelle Williams. Gosling återvänder i THE PLACE BEYOND THE PINES, en film som nästan försöker gapa över för mycket.
Lång som ett ösregn är den här filmen; två timmar och tjugo minuter, och den är indelad i tre delar vilka hänger ihop på ett sätt som gör att det blir svårt att undvika spoilers. Fast jag ska försöka.
Först får vi träffa slarvern Luke (Gosling), en kille som kör stuntmotorcykel på kringresande tivolin. Han lever ett sketet liv och får reda på att han har en son med arbetarklassbruden Romina (Eva Mendes, som man försökt fula till, men det gick inte så bra). Luke får för sig att han ska råna en bank och genast får han en ung och ambitiös polis; Avery (Bradley Cooper), efter sig. Efter en vild jakt barrikaderar sig Luke i en villa, Avery störtar in - och kommer ut som stadens hjälte.

Här tar filmens andra del vid och Avery agerar huvudperson. Efter vård av en skottskada efter bataljen med Luke återvänder han till sitt arbete - och uppvaktas av sina poliskollegor. En av dem spelas av Ray Liotta och då förstår vi på en gång att han och hans polare inte kan ha rent mjöl i påsen. Nej då, det har de inte - de här snutarna är lika ruttna som bovarna de jagar; de manipulerar med bevis och snor stålar. Avery gillar inte detta, han diskuterar problemet med sin gamle advokat till far (Harris Yulin - just det; mr Peasley i FAMILJEN MACAHAN!), och bestämmer sig för att göra det rätta.
I den tredje delen har det gått femton år och det visar sig att Avery inte är så god ändå - han ha hela tiden utnyttjat situationer och folk i sin omgivning för att bygga upp en framgångsrik karriär, först inom polisen och sedan inom politiken. Hans fru har lämnat honom och deras son AJ (Emory Cohen) har vuxit upp till en riktig odåga. På sin nya skola lär AJ känna den känslige enstöringen Jason (Dane DeHaan) och de börjar umgås och ta droger - och åker fast. Det visar sig att Jason är Lukes son och liksom AJ brottas han med sin uppväxt och struliga tillvaro.

Den första delen med Ryan Gosling är den sämsta. Här ser det ut- och känns som en typisk, pretentiös American independent-film. Murrigt foto, murriga miljöer, murriga rollfigurer. Det hela förstärks av Gosling, som kör på sin lätt introverta spelstil. Det här är rätt tråkigt och ointressant.
Den mellersta delen är däremot riktigt bra. Bradley Cooper gör en stark insats och det är svårt att misslyckas med Ray Liotta som korrumperad snut. Visst känns det här bekant, sådana här skitiga snutdramer finns det drivor av, men det hindrar förstås inte Cianfrances tackling av temat från att vara bra.
Den tredje delen om de två tonåringarna är mest irriterande - vilket torde bero på att AJ är ett riktigt kräk, ett as man helst vill slå i huvudet med en hammare. Och Jason behöver en eldkastare i röven för att vakna till liv. Men de har det ju svårt, de här två.
THE PLACE BEYOND THE PINES är alldeles för lång och ojämn. Om Derek Cianfrances hade koncentrerat sig på snuthärvan och förlängt denna del, hade vi fått en bättre film.

(Biopremiär 5/4)