Bio: Jakten

Foton copyright (c) Per Arnesen/Nordisk Film

Under sju år på 1990-talet var jag lärararvikarie på låg- och mellanstadiet; på samma skola jag själv gick i på 70-talet, bara där, och åtminstone ett par dagar i veckan, ibland hela veckor i streck. Ibland snackade jag med en kille som jobbade som speciallärare och hoppade runt mellan olika skolor. En dagsa han "Ja, du har väl hört vad jag råkat ut för?". Jo, det hade jag. På någon skola hade han haft enskild undervisning med en liten flicka. De hade suttit ensamma i ett grupprum - och efteråt hade han anklagats för att ha gjort något med henne. Något av sexuell natur. Jag har inte den blekaste aning om det var sant eller ej. Och jag vet inte hur det hela slutade. Men jag såg aldrig killen mer.

Själv blev jag alltmer försiktig. Jag slutade lyfta upp ungarna i knät när jag satt vid katedern och rättade deras böcker. De fick inte längre klättra på mig när jag satt i soffan och läste sagor. Ett par gånger hände de att föräldrar eller rektorn ringde hem till mig, eftersom ungarna blivit upprörda när jag hade mage att säga till på skarpen när de var för jävliga - de var inte vana vid lärare som inte lät dem bete sig som de ville.

Många av ungarna var fullt medvetna om den makt de besatt - och jag tvingades bete mig på ett kallt sätt som ju faktiskt är ganska onaturligt. Men som man var man liksom potentiell pedofil och våldtäktsman.

I Cannes fick Mads Mikkelsen priset för bästa skådespelare för huvudrollen som Lucas i Thomas Vinterbergs JAKTEN. Det är han väl värd, han gör en strålande insats. Lucas är frånskild, har en son som bor hos modern, och han arbetar på en förskola i ett litet samhälle i Danmark. Dessutom ser han ut att vara tecknad av Enki Bilal - som lustigt nog har tecknat ett seriealbum som heter "Jakten".

På sin fritid umgås Lucas med sina polare i ett jaktlag - de skjuter hjortar, dricker öl och har kul på ett grabbigt sätt (och jag kommer att tänka på när jag en gång partajade med Mikkelsen och han skulle visa sitt öltrick. Det ska jag berätta om. Någon gång). Lucas bäste vän heter Theo (Thomas Bo Larsen), vars dotter Klara (Annika Wedderkopp) går på Lucas' förskola. Klara gillar Lucas, hon gillar hans hund Fanny, och när Theo och hans fru bråkar brukar Lucas ta hand om Klara.

Men när Klara en dag vill ge Lucas en present - och passar dessutom på att pussa honom på munnen. Lucas tycker inte att detta är passande, så han ger henne en tillsägelse. Klara blir sur och säger till förskolechefen (rektorn?) att Lucas visat sin tissemand för henne, och den stod minsann rätt upp i luften!

Genast går drevet igång. Ryktet om vad Lucas gjort sprids snabbt - och förvärras. I stort sett ingen tror på Lucas - alla tror på Klara. "Ett barn ljuger inte!" hävdar några. När Klara själv säger att hon bara hittat på allt tror de att hon ljuger. Att hon blivit skrämd och inte längre vill kännas vid sanningen. Ett par av Lucas' vänner stöttar honom, men i övrigt blir han helt utfryst. Jakten på honom blir allt värre, ingen vill veta av honom, han får inte handla i det lokala snabbköpet, och han är på väg att bli galen.

JAKTEN är ett väldigt bra drama. Det här är en synnerligen engagerande film, välspelad in i minsta biroll. Det är en tankeväckande film - i den här typen av filmer brukar sällan den anklagade vara oskyldig. Vinterberg går lite mot strömmen. Vi känner verkligen med Lucas, vi genomlider hans helvete - han har fastnat i en mardröm som kommer att märka honom för livet. Filmens sista två-tre minuter är väldigt bra.

Helt klockrent är det här inte. Vid ett par tillfällen går man lite för långt. Det känns lite för otroligt och orealistiskt att personalen på snabbköpet brutalt spöar skiten ur Lucas offentligt inne i butiken - det borde rimligtvis leda till rättsliga påföljder där personalen får bita i det sura äpplet. Vidare är det väl inte speciellt genomtänkt att förskolans personal tar upp ämnet och outar Lucas på ett föräldramöte redan en dag eller ett par efter att Klara slängt ur sig sin lögn. Och nog borde väl fler ifrågasätta det Klara berättar. Varför skulle Lucas plötsligt visa sig vara pedofil? Något de flesta av hans vänner genast köper. En av kompisarna örfilar dessutom upp Lucas' son så att han blöder.

Men bortsett från dessa frågor är JAKTEN en alldeles utmärkt film, det skulle inte förvåna mig om det visar sig att detta är årets bästa skandinaviska film (men varför dröjde det så oerhört länge innan den nådde hit till Sverige?). I vanlig ordning börjar jag fundera på om det jag hade varit lika positiv om filmen vore svensk. Jag upplever de danska skådespelarna och den danska dialogen som otroligt mycket bättre, naturligare och mer realistisk än det vi utsätts för i svenska filmer. Detsamma gäller filmfoto, regi och klippning. Å andra sidan har jag flera danska vänner och kollegor som klagar på sina inhemska filmer och hyllar våra svenska produktioner - ofta de svenska filmer jag inte har mycket till övers för.

Svenska Alexandra Rapaport har förresten en viktig roll i JAKTEN - och för säkerhets skull pratar hon mest engelska.

Glöm den där pajasen Lars Von Trier. Det är Thomas Vinterberg som är Danmarks främste filmregissör!

(Biopremiär 12/4)