Bio: This is 40

Foton copyright (c) UIP Sweden
Som bekant är trenden just nu att första stavelsen i långfilm ska betonas. Lång. Var och varannan film som går upp på bio är hur lång som helst, oftast alldeles i onödan. Judd Apatows förra långfilm som regissör, FUNNY PEOPLE, vara två och en halv timme. Två och en halv! Och det är en komedi! Vem pallar se så långa komedier? Det är illa nog med så långa dramer. Apatows nya film, som är en spin-off på PÅ SMÄLLEN snarare än uppföljare, håller på i två timmar och fjorton minuter. Jag undrar hur de tänker, filmskaparna. Nu är THIS IS 40 förvisso en dramakomedi, men ändå - komedier ska vara tajta för att inte riskera att tappa roligheten.
Nu har jag inte PÅ SMÄLLEN i färskt minne, jag har inte sett den sedan den kom 2007, men i den spelade Paul Rudd och Leslie Mann de två bifigurerna Pete och Debbie. Den här gången står de i centrum. De har flott hus, två döttrar och bra jobb - men de börjar att 40-årskrisa.  Och, tja, det är väl vad det går ut på. Att redogöra för handlingen är hopplöst, eftersom trådarna är hur många som helst med ännu fler inblandade rollfigurer.

Filmen är uppbyggd av en lång, lång rad scener; utdrag ur Pete och Debbies liv. På Debbies jobb arbetar till exempel Megan Fox och Charlyne Yi. Fox är ett sexpaket utan trosor som orsakar whiplashskador hos män. Yi är oftast senad och säger konstiga saker - hon är jätterolig. Jason Segel är Debbies tränare som får stånd när han umgås med henne. Albert Brooks är Pete bänge adoptivfar. John Lithgow dyker upp som den biologiske fadern - en stentorr och fullkomligt humorbefriad herre, vilket leder till stor komik. Melissa McCarthy är roligast i hela filmen; hon är förälder till en skolkamrat till en av Pete och Debbies döttrar, och efter en incident kallas de till rektorn - och det hela urartar till en fantastisk scen som inte går att beskriva, den måste ses. McCarthy briljerar när hon improviserar fram grova förolämpningar (en oklippt version följer under eftertexterna).

Pete är musikagent och har Graham Parker i sitt stall, vilket innebär att Parker medverkar som sig själv och spelar några låtar. Kul om man gillar gubbrock, men det gör vi väl inte. Ryan Adams dyker också upp som sig själv och spelar, och det spelar ju ingen roll om det är Ryan eller Bryan, det är lika trist.
Jag gillar Paul Rudd och Leslie Mann, de är väldigt sympatiska, vilket filmen vinner mycket på. Mann är en väldigt classy lady, men en lustig detalj med henne är att hon ser ut som en väldigt ung Clint Eastwood iförd peruk! Weird!
THIS IS 40 är åt helvete för lång. Apatow borde ha klippt bort en halvtimme och stramat upp det hela. Plockat bort några rollfigurer och handlingstrådar. Men trots detta är det en trevlig film. Småkul, bitvis väldigt rolig. Och bitvis seg och tradig.

(Biopremiär 22/3)