Konst: Tala Madani: "Rip Image"

När jag går på Moderna Museet Malmö förväntar jag mig något utöver det vanliga. Som den förra utställningen; "Supersurrealisterna". En stor samling kända verk av kända namn. Med det inte sagt att Moderna inte också ska ge plats åt ny konst. Så länge det är något extra.

Jag känner mig kluven till "Rip Image". Konstnärinnan Tala Madani, född 1981 i Iran, men sedan hon var 14 boende i USA, är den yngsta konstnär som ställs ut på Moderna Museet Malmö. Detta är också Madanis första stora soloutställning på ett stort museum någonsin, tidigare har hon främst medverkat i grupputställningar.
"Rip Image", som består av målningar och animationer, och enligt uställningens två curatorer arbetar tala Madani med "politiska ämnen som inkluderar maktstrukturer, maskulinitet och gruppdynamik. En kontrast, mellan humor och allvar, lek och hård verklighet". På pressvisningen passerade jag en äldre dam, konstkritiker sedan länge, och hon sa lite halvviskande till en i personalen att hon tyckte att verken är taffligt utförda, sällan estetiskt tilltalande, ämnena uttjatade och banala.
Jag håller med. Till en viss del.

Tala Madani, till vänster, poserar vid ett av sina verk.

En av curatorerna sa att han kände igen sig och den medelålders mannens beteende i bilderna. Det var modigt sagt - för jag har ingen som helst aning om vad det är han känner igen sig i. Brukar han köra upp huvudet i röven på andra män? Gillar han att pissa?
Det är väldigt mycket pissande på bilderna. Och mycket röv. Det ser ut som om Tala Madani lärt sig rita en typ av gubbe, en svartmuskig tjockis, och denna figur och varianter på den återkommer på de flesta bilderna och i filmerna. Mycket ser ut som slarviga skämtteckningar. Men vad det är för värld hon speglar vet jag inte riktigt. Är det något iranskt? Curatorernas beskrivning i presentationstexten av vad det hela är och vad det går ut på känns mest kryptisk. Curatorerna hävder även att det är en gammal dröm att få ställa ut Tala Madani och att de första gången kontaktade henne 2009.
De rent politiska bilderna är egentligen de bättre, även om jag inte kan låta bli att skratta åt några av vulgära fjantbilderna. Madanis korta animationer är gjorda i precis samma stil som målningarna, och dessa små filmer är egentligen bättre än bilderna på väggarna. De är också väldigt likartade. Tjocka män gör något med sig själv eller med någon annan; spyr eller hugger sig med en kniv så att blodet sprutar, och så slutar det med att de sprängs. Eller något liknande.
Det får mig att tänka på de prylar jag själv gjorde när jag var i, tja, trettonårsåldern.
Skillnaden är att det jag gjorde då inte kallades feministisk konst.
"Rip Image" är en smålustig men intetsägande utställning.
Vernissage den 15:e februari. Utställningen pågår till och med den 14:e april.

Här pissas det!

Den här heter "Enema up the ladder". Faktiskt!