Bio: Godheten

Foton copyright (c) Folkets Bio
Så här skrev jag på Facebook igår:

"Hur folk roar sig i Malmö denna lördagkväll:
Alldeles för många sitter hemma och tittar på Melodifestivalen.
En hel del sitter och har det trevligt på stans restauranger.
Påfallande många är på Biograf Spegeln och ser "Rigoletto" livesändas.
Jag var också på Spegeln.
Eftersom jag missade pressvisningen, såg jag Stefan Jarls nya film GODHETEN.
Åh, fy faaaaaaaaaaan!
Jag fick lust att slå mig själv i huvudet med en hammare. Borra mig i knäskålarna. Om det inte vore för att de som medverkar i filmen rör på läpparna hade man kunnat ta den för diabildsserie. Filmad radio.
Nu ska jag kolla på ett par avsnitt av "Hell on Wheels" för att återställa ordningen..."

Jag skulle kunna nöja mig med det. Låta det vara min fullständiga recension. Men jag ser mig tvungen att utveckla det hela en aning.
Dokumentärfilmaren Stefan Jarl lever fortfarande stort på DOM KALLAR OSS MODS och ETT ANSTÄNDIGT LIV. Två tidsdokument som nått något slags kultstatus. Jarl är fortfarande högst aktiv, men det är inte längre 1960- och 70-tal, Jarl känns övervintrad, och filmiskt blir det bara värre. Jag var snäll och gav hans förra film UNDERKASTELSEN en tvåa i betyg, men det skulle jag nog inte ha gjort. Det mest intressanta med Stefan Jarls karriär de senaste decennierna är att han tvingades ta hjälp av Mats-Helge Olsson för att kunna färdigställa JAG ÄR DIN KRIGARE.

GODHETEN handlar om det moderna svenska samhällets girighet, den nya överklassen, klyftorna i samhället, pengadyrkan och så vidare. Olof Palme är ju i ropet just nu och filmen öppnar med att Thommy Berggren lyssnar på ett av Palmes tal från 1975. Och håller med. Han nickar in i kameran och signalerar "Ja, det stämmer - fortfarande".
För det är ju så Stefan Jarl jobbar. Han driver sin tes, han har en åsikt, och istället för att undersöka försöker han bevisa att det stämmer.
Oavsett vad man tycker om ämnet som avhandlas i GODHETEN - det är onekligen intressant och värt att diskutera - är det här uselt som film betraktat. Det här är ingen film. Det är knappt ens ett TV-program. Enligt förtexterna är det en essä. Riktigt varför Thommy Berggren medverkar vet jag inte - i UNDERKASTELSEN använde sig Jarl av Eva Röse. Berggren sitter hemma hos sig och pratar, han går runt på stan och pratar, och plötsligt spelar han upp en antagligen improviserad sketch i vilken han gestaltar Den Girige. Men detta tillhör ändå de bra delarna av filmen (som ju alltså inte är en film).
Restan av filmen består av att främst gubbar sitter rätt upp och ner, oftast blick stilla, och pratar. Talking heads. Ekonomer, analytiker och professorer. Sist får vi se den engelske professorn Richard Wilkinson, som avslutar med att påpeka att hans svar alltid är alldeles för långa och att Jarl får ta och klippa ner dem. Jarl verkar inte ha lyssnat.
Mellan dessa intervjuer visas filmklipp på djur. Insekter. Fåglar som bygger bo. Säkert symboliskt. Men jag vet inte säkert.
Lika lite som jag vet varför det här ska biovisas.

Folkets Bio har nu en jubileumslogotype. De har visat "kvalitetsfilm" i 40 år. Hur fan vågar de kalla denna skittråkiga skapelse för "kvalitetsfilm"? Eller ens film?
Det bästa med GODHETEN är den skojiga filmaffichen av Martin Kellerman. Fast jag vet inte om Kellerman har gjort teckningen enkom för denna affisch.

(Biopremiär 15/2)