Winner's Dinners. Den kontroversielle restaurangkritikern och livsnjutaren Michael Winner är död. Fast självklart var han ännu mer känd som ännu mer kontroversiell filmregissör.
Engelsmannen Winner började redan som tonåring att skriva skvallerspalter om film och kändisar, och efter att ha intervjuat massor av kändisar hamnade han på BBC, där han arbetade som regiassistent. Efter ett tag började han att skriva manus; hans första credit kom 1958, då han författade kriminalfilmen MAN WITH A GUN.
1960 regisserade Michael Winner sin första långfilm, SHOOT TO KILL, en film han följde upp året därpå med nudistfilmen SOME LIKE IT COOL. Han inledde ett samarbete med Oliver Reed och fortsatte att göra film hemma i England, men efter framgången med krigssatiren HANNIBAL BROOKS (1969) förflyttade han sig över Atlanten.
Michael Winners första amerikanska film var den stenhårda westernfilmen LAGENS MÄN (LAWMAN) med Burt Lancaster och Robert Duvall som kom 1971, och samma år regisserade han Marlon Brando i DE BESATTA (THE NIGHTCOMERS), en prequel till Henry James "Skruvens vridning" som nästan blivit en liten klassiker.
1972 samarbetade Winner med Charles Bronson för första gången. Det handlade om westernfilmen CHATOS LAND, som följdes av MECHANIC - EN MÄNNISKOJÄGARE och THE STONE KILLER innan det 1974 var dags för milstolpen DEATH WISH - VÅLDETS FIENDE NR 1. Nu hade Winner gjort sig känd som regissör av våldsamma, ibland kontroversiella - och med tiden alltmer härligt skräpiga - filmer.
En av mina personliga favoriter är skräckfilmen ONDSKANS REDSKAP (THE SENTINEL) från 1977 (som jag recenserar
HÄR). 1978 regisserade han Robert Mitchum som Philip Marlowe i THE BIG SLEEP och 1982 återvände Bronson för att skjuta ner drägg i DEATH WISH II. Nu producerades den här filmserien av Colan och Globus och deras Cannon Group, vilken innebar att trashmätaren sköt i höjden. DEATH WISH 3 från 1985, som inte helt oväntat totalförbjöds i Sverige, är en fullkomligt fantastisk film som många håller som favorit i både den filmserien och bland Michael Winners filmer. Detta blev dock den sista DEATH WISH-film Winner regisserade, de övriga två gjordes av andra.
1993 gjorde Winner sig kontroversiell igen, när han regisserade DIRTY WEEKEND, baserad på en då uppmärksammad roman. Ett slags kvinnlig variant av DEATH WISH med Lia Williams, Rufus Sewell och David McCallum. Fast filmen var inget vidare. Winners allra sista film som regissör kom 1998. PARTING SHOTS heter den och är ett slags komedi med Chris Rea och en hel packe kända ansikten: John Cleese, Bob Hoskins, Diana Rigg, Ben Kingsley, Joanna Lumley, Oliver Reed, Gareth Hunt och många andra. Filmen släpptes direkt på video i Sverige, jag såg den när den kom, men minns inte speciellt mycket.
Michael Winner ägnade sig lika mycket - om inte mer - åt god mat, och skrev under åtskilliga decennier matspalten "Winner's Dinners" i The Sunday Times. Han skrev sex böcker om mat, varav de bästa titlarna är "
Winner's Dinners: The Good, the Bad and the Unspeakable" och "The Fat Pig Diet" - den sistnämnda är visst något slags bantningsbok. Hans memoarer blev två volymer. Först kom
"Winner Takes All: A Life of Sorts" 2004 och denna följde han upp 2011 med "Tales I Never Told".
Michael Winner blev 77 år gammal.
MICHAEL WINNER
1935 - 2013
R.I.P.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar