Bio: Frankenweenie

Bilder copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden 

Jag brukade ett tag hävda att Tim Burton var min favoritregissör. Något jag fick sluta med eftersom jag oftast blev besviken på varje ny Tim Burton-film. Precis som jag blev på varje ny film av Dario Argento; den regissör jag drog till med som favorit innan Burton. Burtons förra film, DARK SHADOWS, torde väl nästan utgöra hans karriärs främsta lågvattenmärke.

Därför känns det trevligt att konstatera att Tim Burtons senaste film,3D-dockfilmen FRANKENWEENIE, är hans bästa film sedan, tja, SLEEPY HOLLOW (eller åtminstone sedan CORPSE BRIDE)! FRANKENWEENIE är en fullkomligt underbar liten film.

Tim Burton inledde sin karriär med att göra en kortfilm med titeln FRANKENWEENIE (1984) för Disney. Filmen gjordes med levande skådespelare - och den föll inte i god jord hos Disney. Burton fick sparken från bolaget. Jag har sett den här kortfilmen, men det är väldigt längesedan och jag minns ingenting. Jag blandar dessutom ihop den med kortfilmen VINCENT som Burton gjorde 1982.
FRANKENWEENIE, som är filmad i flottaste svartvitt, är en enda lång hylnning till gamla Universalskräckisar och annat Burton gillar. Miljön är den där typiska Burtonvärlden; något slags obestämbart 1950-tal, av bilar och kläder att döma - det här är en sådan där värld där man valt att låta folk använda sig av prylar- och bo i byggnader som är snygga, oavsett vilket årtionde de är från. Grabben Victor älskar sin hund Sparky och i skolan håller han på med ett vetenskapligt experiment. Men det bär sig inte bättre än att Sparky går och blir överkörd av en bil och dör.

Victor är utom sig av sorg - men under en lektion i skolan får han en idé: med hjälp av elektricitet kan han kanske på liv i den döda hunden igen? Sagt och gjort - han gräver upp Sparky, och som en annan doktor Frankenstein lyckas han återuppliva liket. Fast till skillnad från Mary Shelleys monster, är Sparky precis likadan och glad som tidigare. Lite vildare och fulare, kanske, med alla ärr och bultar.

En av Victors grannar är bogmästaren - en sur och vresig herre. Och det viktigaste för honom just nu är att fira Dutch Day; stadens stora festival. Den får inte gå fel. Men självklart uppstår full kalabalik, eftersom det inte dröjer länge innan Sparky inte är ortens enda monsterdjur. Andra ungar skapar egna monster och en jättesköldpadda, en flygande katt, ett gäng förvuxna Sea-Monkeys och en massa andra varelser sprider skräck och förödelse.

Det här är väldigt roligt - och det är genomgående väldigt underhållande. FRANKENWEENIE är en film gjord med stort hjärta och det är tydligt att Tim Burton och hans gäng verkligen älskar det här. Filmen är oerhört välgjord med ett kul figurgalleri - jag gillar i synnerhet den lille puckelryggige killen och den skumma blonda flickan, vars otäcka katt bajsar visioner av framtiden(!). Filmens illasinnade Sea-Monkeys påminner en hel del om Gremlins och är skitkul.

Här finns förstås även en massa film- och i synnerhet skräckfilmsreferenser - till exempel liknar Victors lärare Vincent Price. I vanlig ordning står Danny Elfman för musiken och bland rösterna hör vi Winona Ryder, Martin Short och Martin Landau. Filmens 3D-effekter är okej, men ingen att skriva hem om.

Det påstås att Tim Burton troligen kommer att få en Oscar för FRANKENWEENIE. Det är mycket möjligt - men vad säkert är, är att filmen kommer att placera sig bland årets bästa när det är dags att summera 2013.

(Biopremiär 11/1)