... Så jag lämnar er med ännu en repris på en gammal videokrönika ur Expreesen. Min fjortonde.
en ganska besynnerlig krönika. Jag har inte så mycket att säga om den.
Mycket mer än polska gruvarbetarfilmer
Härommånaden hölls den årliga videomässan i Stockholm.
Där, lite avsides bland alla blippande datorspel och bartendrar i stormtrooperuniformer, stod även Filminstitutet Video och försökte göra sig hörda och sedda. Jag etablerade snabbt kontakt, och försågs med kataloger och annat.
VÄL HEMKOMMEN tittade en kompis i Filminstitutets videokatalog, och sa något i stil med "Jaha, och här är det förstås polska gruvarbetarfilmer, filmade i färgskalan beige till urin. Men vad nu? Har de den filmen"
Jojomen, alla har vi fördomar. Det visade sig att Filminstitutets sortiment är betydligt bredare än man kan tro. De flesta videobutiker verkar inte vara så pigga på att föra institutets filmer, och de få av dem man stöter på i butiker och på bibliotek brukar vara just polska gruvarbetarfilmer och animerade barnfilmer av den typ som endast vuxna tycker om.
Men faktum är att Filminstitutet nog är det bolag som släpper mest Hong Kong-action. Man hittar även klassiska skräckfilmer, rockfilmer, deckare, och filmhistoriska milstolpar (nu till filmens 100-årsjubileum släpptes en hög klassiker, däribland "Paradisets barn"). Jag beställde hem ett gäng filmer, och började beta av...
Johan Donners "Ebba the movie" har jag inte vågat se om sedan den kom 1982. Ebba Grön betydde väldigt mycket för mig, och ofta blir man besviken när man ser om sådana här filmer. Men jo, filmen höll än. Men det var värst vad ung Thåström ser ut. Filmen är något sliten vid aktskiftena.
En klassisk skräckrulle
En riktigt klassisk och betydande skräckfilm är Fritz Langs "Dr Mabuses testamente" från 1932. Trots väldigt brusigt ljud och ibland märkligt kapade bilder, är detta fortfarande en oerhört stämningsfull film. Intressant att även de goda i denna tyska film ser ut som Hollywood-skurkar. Det måste vara tyskan.
Tysk är även "Dubbeldeckaren" av Doris Dörre. En ganska sympatisk liten deckare om en turkisk privatdeckare uppvuxen i Tyskland. Problemet är att filmen är inspelad i just Tyskland - den är inte så vacker att titta på. Det känns ungefär som att åka längs autobahn, och den saknar estetiska grepp. Fast omslaget är snyggt.
Kultfilm får man nog betrakta Peter Weirs debutfilm "The cars that ate Paris" (Australien, 1975) som. På video heter den av någon anledning enbart "Cars" - varför inte "Bilarna som käkade upp Paris"? Det här är en minst sagt besynnerlig rulle, och notera även Bruce Spence från "Mad Max" i en av rollerna.
De asiatiska actionrullarna, då? Jag ber att få återkomma.
För övrigt anser jag att Filminstitutet ska ha en eloge för att de tagit vara på det gamla fina ordet "raffel". Dock bör de nog satsa på lite mer säljande omslag, vissa är väl trista.
BÄST JUST NU
"Star wars"-trilogin (SF). Nya THX-versionerna med bombastiskt ljud, vissa scener har nästan blivit tredimensionella. Att "Jedins återkomst" mest påminner om mupparna i rymden får man ta. SF har släppt både fullscreen- och widescreen- (alltså letterbox-) versioner - du väljer väl rätt.
"Leon" (Buena Vista). Är det fler än jag som upptäckt att den inledande actionsekvensen är knyckt från Dolph Lundgrens "Punisher"? Tyvärr har "Leon" släppts i fullscreen, vilket gör att det mesta av actionsekvenserna inte syns i bild.
Jörgen Svensson som telegrampojke i "Lust och fägring stor" på bio. En rolltolkning av hög klass. Ge grabben en Guldbagge!
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar