Bio: Tavlan

Bilder copyright (c) Njutafilms
Jag har sett en del bra, fransk animerad film de senaste åren - ILLUSIONISTEN och EN KATT I PARIS, till exempel. Därför hade jag vissa förväntningar på Jean-François Laguionies TAVLAN - förvisso en belgisk produktion, men på franska. Dessutom verkade handlingen intressant och fantasieggande: figurer på målningar vaknar till liv och kliver ur målningarna.
TAVLAN visar sig vara intressant och välanimerad - men inte helt igenom lyckad. Den är lite för tillrättalagd och slätkammad. Figurerna på de målningar som förekommer i filmen är indelade i olika samhällsklasser. Där finns eliten; överklassen, de färdigställda och detaljerade bilderna. Och så finns det en lägre klass bestående av ofärdiga figurer, skisser, de som är mindre detaljerade, de vars ansikten man inte ser.
Men så tar sig en trio vänner ur tavlorna och klättrar in i andra, och kaos uppstår. Sådär kan man ju inte göra. De tre jagas genom ett lite besynnerligt äventyr - som tydligen går ut på att man vill hitta den försvunna konstnären som övergav målningarna och aldrig föreställde dem. Scenerna med målaren är "riktig" film med en riktig människa. Just, här finns även en kärlekshistoria instoppad.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om stilen TAVLAN är gjord i. Man har försökt efterlikna klassiskt måleri och sedan animerat detta, och det är ... inte alltid så snyggt. Eller, jag vet vet inte, det är en stil som inte tilltalar mig, ansiktena blir för stela, uttryckslösa och känslokalla. På det hela talat undrar jag vad barn kommer att tycka om det här, eftersom filmen ser ut som något främst vuxna kan tänkas uppskatta. TAVLAN ser inte så barnvänlig ut. Jag kommer förstås hur det var när jag var barn och matades med animerad film på TV, den typ av animerad film som ansågs bra för oss barn: konstnärliga kortfilmer från främst östblocket. Jag hade dem, jag ville bara se fräsigt tecknade Hanna-Barbera-filmer. Jag gissar att barn idag inte förändrats alltför mycket på den fronten.

En grej som drar ner helhetsintrycket av TAVLAN är det faktum att den är dubbad till svenska, dessutom på ett ganska okänsligt sätt. Jag satt hela tiden och irriterade mig på rösterna. Dubbningen filar förvisso ner den vuxna tonen och gör den mer barnvänlig, men i det här fallet förlorar filmen på det.
Jag sätter ett snällt betyg på det här. Kanske för snällt. TAVLAN är aningen i tråkigaste laget, lite saggig, men som sagt; välanimerad och intressant. Om den lyckas få barn - och deras föräldrar -  konstintresserade återstår att se, men det vore förstås trevligt. Det är också trevligt att se en tecknad film som inte är i 3D och fullkomligt hysterisk.

(Biopremiär 7/11)