Bio: Hitta Nemo 3D

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
Jag har inte sett Pixars HITTA NEMO sedan den hade premiär 2003, men jag kommer ihåg den som väldigt rolig. Nu har den gått upp på bio på nytt, konverterad till 3D, vilket innebär att jag varit iväg och sett filmen igen - på en ordinarie visning, eftersom den inte pressvisades.
Hmm. Jasså? Var det inte roligare än såhär? Jag måste säga att jag hade för mig att HITTA NEMO var långt mycket roligare än den visade sig vara så här nio år senare. Nej, missförstå mig rätt. Det är fortfarande en bra film, en rolig film; den tillhör Pixars toppskikt. Men jag skrattade inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra.
En grej som kanske är det som drar ner helhetsintrycket, är det faktum att filmen handlar om fiskar. Varelser vars kroppar inte kan göra så mycket mer än simma omkring. Ansikten med stjärt. Det blir förstås lite begränsat.

Konverteringen till 3D är dock utmärkt och filmen funkar betydligt bättre än förra årets 3D-konvertering från Disney; LEJONKUNGEN. Men så har ju HITTA NEMO aldrig varit en traditionellt animerad, platt tecknad film. Själva handlingen har man inte mixtrat med. Ensamstående och nyblivne fiskfarsan Marlin slår sig samman med den förvirrade Doris för att hitta sonen Nemo, som försvunnit. Nemo befinner sig i ett akvarium hos en tandläkare i Sydney. Scenerna hos tandläkaren är de bästa, och roligast är fiskmåsarna, som hela tiden skränar "Min! Min! Min! Min!".
Det var ganska intressant att betrakta ungarna i publiken. Några av dem var alldeles för små. Vad tänker föräldrar på? En del ungar levde sig in i filmen. Några andra kommenterade allt precis hela tiden. Ett flertal tröttnade på att sitta stilla efter en halvtimme och började att leka och springa omkring.

(Biopremiär 25/12)