Bio: Damsels in Distress

Foton copyright (c) Sony Pictures
Stopp och belägg! utbrister vän av ordning. Det var längesedan DAMSELS IN DISTRESS hade biopremiär.
Stopp och belägg! utbrister en annan vän av ordning. DAMSELS IN DISTRESS går ju inte upp i Malmö!
Just det. Whit Stillmans senaste film hade svensk biopremiär i november, men den har ännu inte gått upp i Malmö. Jag har ingen aning om filmen faktiskt kommer att gå upp här. Själv såg jag den i augusti och eftersom det snart är dags för mig att summera årets biopremiärer, tänkte jag att det är lika bra att drämma till med en recension av filmen medan det ännu återstår ett par dagar av året.
...Problemet är bara det att jag alltså såg filmen i somras. Den gjorde inget större intryck på mig. Jag minns att jag då kom fram till att jag skulle sätta en tre i betyg, men jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket av vad filmen handlar om och vad som händer. DAMSELS IN DISTRESS fick ganska ljum, lommevarm och till och med fesjonken kritik när den gick upp på bio, men nu ser jag att åtminstone en tidning (var det Metro?) hävdar att det är en av 2012 års bästa filmer.
Nej, det är den inte.

I en extremt stiliserad film med stiliserade miljöer och rollfigurer, och stiliserad dialog, är Greta Gerwig och några andra söta töser på ett college måna om studenternas psykiska hälsa. De driver ett center för att förhindra självmord och kommer med diverse bisarra råd.
En ny tjej anländer till skolan och det här tjejgänget tar henne under sina vingar för att lära henne hur man klär sig, talar och uppför sig. De upplever några romanser med killar. Och de försöker dra igångn en ny dansfluga.
Jag upprepar: jag minns inte så mycket av den här filmen. Jag kan inte skriva så mycket mer. DAMSELS IN DISTRESS är snygg och småkul, men lite för arty och off-beat för sitt eget bästa. Lite för teatral. Inte riktigt så cool som den vill vara.
Hyfsad underhållning. Inte mer.
Men töserna är söta.

(Biopremiär 30/11)