Foto copyright (c) Berg Images
Avdelningen för aningen märkliga dokumentärer:
Malmöbaserade dokumentärfilmaren har tidigare jobbat på filmer som BLÅDÅRAR och ROLLING LIKE A STONE. Den här gången riktar han kameran mot en kvinna i Borås: Calista.
På sätt och vis kan jag förstå varför, men i slutändan blir det rätt poänglöst.
Kvinnan i Borås är strippa på klubben Geisha Garden och hon heter Calista. Bara en sådan sak. Fördomarna bekräftas. Hon har även en fruktansvärd massa enorma, blaffiga, avtändande tatueringar på kroppen. Det ser ut som om hon är påklädd även när hon kastat kläderna.
Calista är sympatisk, verbal och ger ett trevligt intryck. Hon agerar själv berättarröst, vilket hon gör väldigt proffsigt - vilket har sin förklaring. Hon var nämligen en gång i tiden en framgångsrik ung dansös och gillade att spela teater.
När Calista var sexton är gammal fick hon ihop det med en mormon (!). Det dröjde inte länge innan hon blev på smällen; han kunde ju inte använda preventivmedel och abort kom inte på fråga. Så hon födde ungen, tvingades att gifta sig med mormonen, och hon tvingades att sluta dansa.
Förhållandet höll inte så länge, men av någon anledning fortsatte Calista att gänga karlar och pump fram barn. För att kunna försörja sig strippar hon på en tradig strippklubb.
Ja, jösses vilket tradigt ställe. Tradiga miljöer, tradiga kunder, tradiga brudar. Fast Calista verkar rätt nöjd - hon saknar sina barn som hon sällan får träffa, men hon skrattar och är glad. Till skillnad från en av de andra stripporna, en lika jobbig som fascinerande brutta som tjötar oavbrutet. Oj, vad hon tjötar. Bland klubbens stamgäster finns den äldre, piprökande Hasse, som en gång i tiden spelade pirat i PIPPI LÅNGSTRUMP PÅ DE SJU HAVEN.
STRIPPAN verkar vara inspelad under fyra år, eftersom Calista är mellan 31 och 34 under filmens gång. Jag trodde dock att hon var 45-50. Oj, vad sliten hon ser ut, hennes hy är inte den bästa. Hela hon är nog sliten, saker och ting i livet gick inte som hon tänkt sig, men den här dokumentären får en oväntat positiv avrundning, när Calista lämnat stripplivet och iställer regisserar en musikal.
Filmfotot är rätt skitigt och scenerna från Geisha Garden ser otroligt sunkiga ut. Det är förstås meningen. Inga glassiga strippnummer här med sexiga brudar; nej, fläska på med uttråkade brudar som åmar sig i gryniga bilder.
Men bortsett från att Calista inte får träffa sina barn verkar hon ha det rätt bra. Och det är detta som gör filmen lite besynnerlig. Calista strippar, javisst, så vad då då? Inget höjdarjobb, ingen höjdartillvaro, men det är ingen misärtillvaro som skildras, det händer aldrig något kontroversiellt.
Klubbägaren är en rätt skön snubbe som slöfsar omkring och pratar med Boråsdialekt.
Det här är en väldigt kort film, bara 72 minuter, filmen är lätt att sitta genom, det är ibland småintressant och trevligt.
... Men jag förstår inte varför ett TV-program som det här ska upp på bio att göra. STRIPPAN ser inte ut dom något annat än ett TV.program.
I filmen får vi förresten lära oss att det osexigaste namnet på en manlig strippa är Svante.
(Biopremiär 9/11)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag har också sett filmen "Strippan" men när jag läser din recension så tvivlar jag på att det är samma film vi sett. Alltså det filmen handlade om var ju en krossad dröm. Många dansare tvingas ju sluta för att de skadar sig men här handlade det om att Calista blev gravid och mer eller mindre tvingad till ett äktenskap med en mormon. Att detta är en stor sorg för henne är ju det hon förmedlar i filmen. At hon aldrig blev en proffs dansare utan istället hamnade på en sunkig strippklubb. Visst det kunde varit värre men hon verkar ändå hålla god min och ibland krackelerar även den fasad hon håller uppe. Jag tycker att det var ett känsligt porträtt och vadå vill man se en riktig stropshow är det väl bara att vända sig till nån porrsajt. Tycker att det är lite skabbigt hur du värdxerar Calistas utseende att hon har taskig hy och fula tatueringar.
Men hon HAR ju fula tatueringar och ser ut att ha åldrats i förväg. Det är ju bara fakta. Dessutom är jättetatueringen där det ska stå "VOODOO" felstavad.
"Det är ju bara fakta"
Har man lite självkännedom och känsla för andra människor så hoppar man över sådana kommentarer. Tankar kan ingen ta i från än men när de kommer i skrift så blir det väldigt plumpt.
Man kan ju undra vad du har för krossade drömmar och förhoppningar när du är tvungen att skriva skit om andra.
Du måste skaffa dig lite bättre kontakt med vuxen jaget.
Vad är det för vuxet med att sitta och ljuga? Varför skulle jag ha krossade framtidsdrömmar? Har du sett filmen? Hon är tatuerad som en sjöbjörn, blev med barn när hon var 16 och tvingades gifta sig, lämnade snubben efter ytterligare en unge, skaffade en ny kille och fortsatte att producera ungar på löpande band, började strippa (vilket hon självklart inte tvingades till) - och hon heter Calista. Hon känns som en typ Mark Wahlberg skulle kunna referera till i TED.
Skicka en kommentar