Bio: Bedragaren

Foton: Myles Aronowitz © Arbitrage LLC, 2012. All Rights Reserved. 

De senaste veckorna har det varit en hel del skriverier i pressen om Richard Geres insats i BEDRAGAREN, långfilmsdebuterande regissören och manusförfattaren Nicholas Jareckis nya dramathriller. Gere anses vara så bra i den här filmen att han troligen kommer att Oscarnomineras.
Jag har alltid tyckt att den nu 63-årige Richard Gere är en bra skådis. Kanske inte alltid så bra filmer och bra roller, men han är oftast bra i dem. Han ger dessutom ett ganska sympatiskt intryck privat. En Oscar tycker jag att han borde fått redan 2009 för sin insats i underskattade BROOKLYN'S FINEST, som obegripligt släpptes direkt på DVD i Sverige. Glyttatrams! Det var ju en av 2009 års bästa filmer!
Gere spelar finansmannen Robert Miller, oerhört skicklig och framgångsrik, lyckligt gift med Ellen (Susan Sarandon) och med en begåvad dotter (Brit Marling) som jobbar åt honom. Fast saker och ting visar sig inte vara som bra som de ser ut. Dels har Miller myglat en hel del med sina affärer, och detta är på väg att avslöjas - och sker detta kommer allt att gå åt helvete. Och dels är det inte så bra mellan Miller och hans fru; han har en ung, fransk älskarinna (Laetitia Casta), konstnärinna dessutom.

Efter att Miller och älskarinnan en natt bråkat, åker de två iväg i hennes bil. Miller kör - och somnar bakom ratten. Bilen vurpar, kvaddas, tjejen omkommer medan Miller kliver ur och går därifrån. Istället för att ringa efter polisen, ber han sonen till sin gamle chaufför komma och hämta honom. Han vill att folk ska tro att fransyskan var ensam i bilen.
Polis anländer till olycksplatsen, bilen har brunnit, liket är sönderbränt - men en enveten snut (Tim Soth) konstaterar att liket befann sig på fel sida i bilen och omöjligt kan ha sparkat upp den öppna dörren. Han börjar luska i fallet och kommer Miller på spåren.

BEDRAGAREN är en bra film. Varken mer eller mindre. Betoningen ligger mer på drama än på thriller och handlingen tar ett par intressanta och smarta vändningar. Men samtidigt känner jag lite av ... var det här allt? Det känns som om jag har sett det här förr. Här finns ingenting som riktigt sticker ut, inget som riktigt engagerar. Det är inte tillräckligt spännande och medryckande, Robert Miller är en fifflare som inte blir sådär jättesympatisk, hans fru Ellen medverkar inte tillräckligt för att de äktenskapliga problemen ska engagera, och älskarinnan är mest jobbig. Fokus ligger främst på förhållandet mellan far och dotter Miller; hon ha alltid sett upp till honom, men börjar inse det ena och det andra.
Nå - är Richard Geres prestation värdigt en Oscar? Tja, varför inte? Han är bra i rollen. Jag vet dock inte om han är bättre än i tidigare filmer. Jag föredrar hans prestation i ovannämnda BROOKLYN'S FINEST, men det är klart, BEDRAGAREN tillhör en genre som the academy föredrar framför en stenhård snutfilm.
Det är förresten kul att åter få se Tim Roth och i en vettig roll. Det var ju ett tag sedan.

(Biopremiär 9/11)