Bio: En oväntad vänskap

Foton copyright (c) Scanbox

Ännu en film jag inte hade möjlighet att se under Malmö Filmdagar, och som jag därför såg igår på en ordinarie visning - intressant nog på enorma Royal. Scanbox måste verkligen tro på den här filmen.

Fast det kan man kanske förstå. EN OVÄNTAD VÄNSKAP (LES INTOUCHABLES i original) är en av Frankrikes största biosuccéer någonsin och landets Oscarbidrag i år. Således förväntar man sig enorm publik även i Sverige. Fast här har mottagandet varit betydligt mer ljumt än i Frankrike och USA. Åsikterna i svensk press har varit delade. Somliga hyllar den, somliga tycker att filmen är rätt kass, sliskig, illa gjord, och framför allt att den inte är rolig. Till saken hör att EN OVÄNTAD VÄNSKAP lanseras som feel good-komedi.

När jag såg filmen bestod publiken till större delen av medelålders - och äldre - par; människor som antagligen inte läst de dåliga recensionerna, och de verkade verkligen uppskatta Olivier Nakashes och Eric Toledanos verklighetsbaserade dramakomedi, med tanke på hur mycket de skrattade.

... Och ska jag vara ärlig tyckte jag själv att det var trivsamt och roligare än jag räknat med. Och då hade jag fruktat det värsta, en sentimental gegga - vilket allt pekade på att det skulle vara.

Omar Sy spelar den småkriminelle Driss, som lever på bidrag och söker jobb bara för att få en underskrift på avslagen, så att han kan få ut sina pengar. Men när han infinner sig hos den stenrike och totalförlamade Philippe (Francois Cluzet) går saker inte som planerat. Philippe fascineras av den smågalne och frispråkige Driss och anställer honom som sin skötare. Jobbet går ut på att hjälpa Philippe med allt han inte klarar av själv: klä på sig, äta, duscha - samt även umgås rent allmänt. Driss tvekar men tar jobbet - han får nämligen flytta in i Philippes lyxpalats om han tackar ja.

Skillnaderna mellan de två är stora. Philippe gillar klassisk musik och opera, Driss gillar soul. De har inte många gemensamma intressen. Trots detta går det naturligtvis som väntat. De två blir bästa vänner och Driss hittar på tokigheter. Han anlitar prostituerade som masserar Philippes örsnibbar, de dansar loss bäst det går på en fest, de röker på. Inga överraskningar.

Nackdelen med EN OVÄNTAD VÄNSKAP är väl just den totala bristen på överraskningar. Handlingen går från numrerad prick till numrerad prick.

Men som sagt - det går inte att komma ifrån att det är trivsamt och småroligt, till stor del räddas filmen av de utmärkta skådisarna. Jag har i vanliga fall svårt för fiiina filmer med fiiiina budskap, men i det här fallet stod jag ut. Man vräker inte på med de fläskigaste Hollywoodstråkarna och man vältrar sig inte i smörighet och sentimentalitet.

Alldeles innan eftertexterna får vi se verklighetens Philippe och Driss. Synd att vi inte får se mer av Dorothée Brière, som bara medverkar ett par sekunder som Philippes brevvän.

 

 

 

 

(Biopremiär 21/9)