DVD: The Phantom of the Opera

THE PHANTOM OF THE OPERA (Studio S Entertainment)

 

När THE PHANTOM OF THE OPERA utannonserades, eller kanske till och med hade börjat spelas in 1997, fick jag som ende svensk - kanske till och med ende skandinav - en intervju med Dario Argento. En kort, en. Ett par minuter, väldigt få frågor, men ändå. Jag minns att jag frågade någonting om varför han valt att göra ännu en version av "Fantomen på stora operan", finns det inte tillräckligt många redan, och han svarade något om "No, no, no, not too many, no, no," samt att han alltid älskat storyn. Jag frågade vad han såg i huvudrollsinnehavaren Julian Sands (som ju nästan ingen gillar), och Dario sa "To me, he is like an ... alien!".

Ett år senare fick jag se den färdiga filmen i Cannes. Jag tror jag har sett tre Argentopremiärer i Cannes, och samtliga gånger har jag blivit väldigt besviken och gett upp allt hopp om den forne idolen. THE PHANTOM OF THE OPERA är definitivt den mest flängda versionen av Gaston Leroux' gamla roman. Jag minns hur vi satt och stirrade på filmduken och undrade vad i helvete det var vi tittade på.

Julian Sands gör alltså fantomen, och den här gången är han inte vanställd och bär mask. Han är uppvuxen i katakomberna under operan i Paris, han har fostrats av råttorna, som är hans bästa vänner. Men så blir han förälskad i en ny, ung operastjärna (Asia Argento), och kidnappar henne.

Till skillnad från övriga filmatiseringar fläskar Argento på med en massa splatter. Den gode fantomen tar livet av en hel del folk. Och vi serveras en del andra vansinnigheter, som råttfångarna som far omkring i sin knasiga råttfångarfarkost under operan.

Som vanligt uppträder Asia Argento i en del ... vågade scener, vilket förstås får oss att undra över hur hannes far Dario är funtad (fast vid det här laget vet vi ju att han är lite knäpp).

Ennio Morricone står för filmmusiken, som är förhållandevis slätstruken för att komma från honom, men ändå det bästa med den här filmen. Ronnie Taylors filmfoto sticker inte heller ut som det ska.

THE PHANTOM OF THE OPERA är inte tråkig, den är underhållande, men den är alldeles för dum. Ska du bara se en Argentofilm med ordet "opera" i titeln, se - eller se om - OPERA; Dario Argentos sista film som är bra på riktigt. Den här DVD:n innehåller förhållandevis mycket extramaterial.