Bio: Ai Weiwei Never Sorry

Foton copyright (c) NonStop Entertainment
Ai Weiwei (född 1957) är Kinas internationellt mest kända konstnär. Jag skulle nästan vilja påstå att han är Kinas svar på Lars Vilks - med det undantaget att Vilks provokationer är en del av konstverket; han testar gränser, ser hur långt han kan gå, och de är väl egentligen inga politiska inlägg - mer än kulturpolitiskt. Vilks egentliga konstnärsskap har kommit i skymundan för all uppståndelse med rondellhundar och mordhot och livvakter (och faktum är att jag just idag pratade en liten stund med honom).
Weiwei kämpar verkligen politiskt - han bor in en kommuniststat och har någonting att kämpa för- och mot. Och precis som i fallet Vilks, har konsten - hans verk - hamnat i skuggan av honom själv. Åtminstone i den här långfilmslånga, amerikanska dokumentären av Alison Klayman. Vi får se förhållandevis lite av det han till en början blev uppmärksammad och berömd för - mestadels enorma installationer. Det var till exempel Weiwei som gjorde det enorma fågelboet till OS i Peking - en tillställning han sedan själv bojkottade i protest mot regimen. Han har tagit en lång rad foton där han räcker långfingret åt byggnader runtom i världen.
Ai Weiwei flyttade till New York i början av 1980-talet och bodde där i tretton år, han blev en del av New Yorks konstscen, men när hans far blev sjuk, flyttade han tillbaka till Kina - och stannade där. Fan vet varför. Han startade en oerhört populär och frispråkig blogg, men när 70 000 människor varav många skolbarn dog vig en jordbävning och Weiwei undersökte detta, blev han obekväm. Staten stängde ner hans blogg. Istället började han att twittra, men han hade konstant polisens vakande ögon på sig. Han blev misshandlad av polisen och tvingades opereras. Han till och med "försvann" och var hölls inlåst under 81 dagar. Den enda orsaken till att han kommer förhållandevis lindrigt undan, är att han är en kändis med publik över hela världen.

Weiwei verkar vara en jovialisk herre. Men oavsett hur intressant han, hans verk och hans livsgärning är, lider filmen AI WEIWEI NEVER SORRY av samma problem som de flesta andra dokumentärer som biovisas: det här är ingen biofilm. Det är ett TV-program på stor duk. Större delen av filmen består av talking heads. Som sagt; hans konst glöms nästan bort, istället får vi se honom själv och en massa andra människor som pratar om verken och alla politiska aktioner han genomfört. Vidare är filmen för lång, den borde klippts ner till en timme, eftersom den ofta står och trampar vatten.
Intressantast i filmen är de kinesiska poliserna. De beter sig mycket besynnerligt, de verkar ha ett enormt tålamod och jag undrar hur långt de ska låta Weiwei gå i vissa situationer. Hur långt som helst, verkar det. Flera gånger står det tysta, sammanbitna poliser och videofilmar Weiwei, till exempel när han äter på restauranger. I en scen filmar Klayman hur Weiweis egen fotograf går fram och filmar en videofilmande polis på nära håll - utan att polisen rör en min.
I en annan scen äter Weiwei med familj och vänner glass.

(Biopremiär 17/8)