DVD: Hunger

HUNGER (Njutafilms)

Att döpa en film till HUNGER är inte vidare smart, oavsett hur väl titeln stämmer med handlingen. Det finns nämligen otaliga filmer som heter HUNGER, och 2008 biovisades ett ganska uppmärksammat drama med Michael Fassbender med den titeln. Vidare finns ju Tony Scotts THE HUNGER och THE HUNGER GAMES. Hur ska folk veta vilken HUNGER man menar?
Den nu DVD-aktuella HUNGER är en skräckfilm i regi av Steven Hentges. Eller snarare ett oerhört mörkt kammardrama - på temat svält och kannibalism. DVD-omslaget är fullt av väldigt positiva citat - men med tanke på hur många filmsajter det numera finns världen över, är det ju inte svårt att hitta gynnsamma kommentarer.
Filmens öppningsscener och förtexter bådar faktiskt inte speciellt gott. De är nämligen extremt segdragna och jag undrar om det här möjligtvis kommer att bli världens segaste skräckfilm. Men det blir bättre.
Fem personer; två kvinnor och tre män, vaknar upp i vad som verkar vara en övergiven, underjordisk gruva mitt ute i ingenstans. Mörkret är kompakt, de fem känner inte varandra, de vet inte hur de hamnade där och varför. Lyset tänds och de upptäcker några stora tunnor vatten. Vad de inte ser, är att de är kameraövervakade. Någonstans sitter en man; gärningsmannen, och studerar dem. Han gör anteckningar. Uppenbarligen är de fem en del av ett experiment.
Jodå. En människa kan överleva trettio dagar utan mat. Av någon anledning vill kidnapparen se hur lång tid det tar innan hans försökskaniner börjar äta upp varandra. På väggen i gruvan hänger ett räkneverk som tickar ner en dag i taget.
De kidnappade har en sak gemensamt, och de har olika personligheter. En av dem är en våldsbenägen brottsling. En annan manipulativ. Efter ett antal dagar börjar vissa av dem att spåra ur, de blir galna av hunger, och det börjar bli dags att ställa från "Vem äter vem?".
HUNGER är en bra film. Välspelad och intressant. Men som ofta är fallet, känns den för lång. Filmen är inte speciellt lång, men större delen av den utspelas i den mörka gruvan, där huvudpersonerna pratar och bråkar. De hysteriska utbrotten och skrikandet blir lite irriterande ibland. Lori Heuring och Linden Ashby är sympatiska som två av de kidnappade, kidnapparen spelas av en som heter Bjørn Johnson. 
Trots att de tillbringar en månad utan mat, ser de inte särdeles avmagrade ut. Vad märkligare är, är att skägget av allt att döma slutat växa på männen. De är alla slätrakade filmen igenom.