Bio: Abraham Lincoln: Vampire Hunter

Foto copyright (c) Twentieth Century Fox
Jag läste aldrig boken "Stolthet och fördom och zombier" när den kom. På papperet var det en kul idé, men jag misstänkte att det räcker med att det är en kul idé. Kanske gör det sig som en parodi i MAD på ett par sidor, men inte som en roman. Dock blev boken en succé och gav upphov till en hel genre; det finns nu en hel uppsjö av sådana här mash-ups; klassiska romaner i skräckversioner. Jag har inte läst en enda av dem, de känns rätt onödiga - och jag har därmed inte läst Seth Grahame-Smiths "Abraham Lincoln: Vampire Hunter".
Grahame-Smith, som skrev Tim Burtons misslyckade DARK SHADOWS, har även skrivit manuset till denna filmatisering. För regin står Timur Bekmambetov, som gjorde den ganska svårtittade NATTENS VÄKTARE (alldeles för rysk) och dess uppföljare, som jag inte sett, samt besvikelsen WANTED. Bekmambetov gillar flashiga bilder och specialeffekter - men det är väl allt.
ABRAHAM LINCOLN: VAMPIRE HUNTER inleds med att titelfiguren (spelad av Benjamin Walker) sitter i Vita huset den 14:e april 1865 och skriver ner de hemliga detaljerna om sitt liv. Det börjar med hans barndom, då hans föräldrar kommer i bråk med en illasinnad speditör som inte gillar familjen Lincolns vänskap med en svart pojke född i frihet. Lille Abraham blir rasande och börjar fajtas med en yxa. Det visar sig att speditören och hans anhang är vampyrer, och Abrahams mor bits och dör.
Lincoln växer upp, studerar till advokat och tar jobb i en speceriaffär där han blir kompis med ägaren Speed (Jimmi Simpson). Lincoln börjar även flirta med den söta Mary (Mary Elizabeth Winstead). Vår huvudperson kan dock inte släppa tanken på att hämnas sin mors död och han har lärt känna den mystiske vampyrbekämparen Henry (Dominic Cooper). Tillsammans utgör de ett vampyrslaktarteam - Lincoln har byggt sig en specialyxa med yxhuvud i silver och en pickadoll i skaftet. Det nedgörs vampyrer i stora lass, samtidigt som Lincoln fördömer slaveri och kandiderar till president. Och de kommer allt närmare den synnerligen onde vampyrledaren Adam (Rufus Sewell).
Det här visar sig vara en märkligt ... poänglös film. Med risk att låta som en pensionerad småskolefröken, men - vad är det för poäng med att låta Lincoln agera actionhjälte? Jag hade förväntat mig en mer komedibetonad film. En film som gjorde något av det fåniga i att Amerikas president även är vampyrjägare. Men icke. Där här är ett rakt actionäventyr, fullpackat med action, slagsmål, mängder av blod och till och med ett par svordomar. Men eftersom hjälten är Abraham Lincoln, funkar det inte riktigt som en rak actionfilm; det blir aldrig coolt. Självklart beroende på det jönsiga i att det är Lincoln som svingar yxan.
Benjamin Walker är en väldigt trist hjälte. Abraham Lincoln verkar inte ha varit världens festligaste kille, och med det skägget är det förstås omöjligt att utstråla sexig coolhet, men Walker är alldeles för blek och ointressant. Hans fiender är desto bättre.
Här och var verkar det saknas scener. När Lincoln först träffar Mary har hon en fästman, men Lincoln börjar trots detta att uppvakta tösen och fästmannen glöms bort, även om han fortsätter att dyka upp ett par gånger i filmen. Även Lincolns väg till presidentposten går lite väl fort, och plötsligt är det krig (som sydstaterna är på väg att vinna, eftersom de satt in vampyrer i sina arméer).

Handlingen kommer i skymyndan för all action. Inget fel i det, om vi pratar grabbig 80-talsaction, men här handlar det om oändliga MATRIX-slagsmål med slowmotioneffekter och vajrar, och alldeles för mycket CGI. Det är så mycket CGI att det till slut är svårt att avgöra vad som faktiskt är på riktigt. Bekmambetov är frikostig med blod, det sprutar hejvilt, men för det mesta är det sterilt CGI-blod och ser inte ut som något annat. Hela filmen är överlastad, det är för mycket av allting, och jag tyckte ganska snart att det blev tråkigt. Vissa scenerier är flotta och imponerande, men jag brydde mig inte om de här figurerna, jag engagerade mig inte i handlingen. Dessutom är filmen i 3D och Bekmambetov har uppenbarligen inte lärt sig att snabba klipp under actionscener inte funkar när det är 3D; det blir bara ännu jobbigare att titta på. Att Tim Burton är inblandad som medproducent märks inte alls. Det mest positiva här, är att vampyrerna bara är onda, grymma och maktlystna, och inga missförstådda outsiders som tonårstjejer ska förälska sig i.
Om hjälten vore någon annan än Abraham Lincoln hade det här kanske blivit lite bättre. Blade i vilda västern, eller något sådant.
Av någon anledning har jag en känsla av att mockbusterbolaget The Asylums låg-lågbudget-kopia ABRAHAM LINCOLN VS ZOMBIES är mycket roligare.

(Biopremiär 13/7)