DVD: The Violent Kind

THE VIOLENT KIND (Njutafilms)

Det första jag tänkte på var THE KILLING KIND med John Savage från 1973. En film jag inte sett, men som en kompis ville ge till mig för mer än tjugo år sedan, då han jobbade i en videobutik. Jag vet inte varför jag inte tog emot den. Det hade ju ett fräsigt omslag. Och den bara måste vara bättre än den här filmen från 2010 med snarlik titel.
THE VIOLENT KIND är regisserad av The Butcher Brothers, vilka egentligen heter Mitchell Altieri och Phil Flores, inte alls är släkt med varandra, och som tidigare gjort en handfull filmer av vilka jag ... inte sett någon. THE HAMILTONS. Nyinspelningen av APRIL FOOL'S DAY. DVD-omslagets baksida utlovar "skruvad övernaturlig skräck", "höjdpunkten i WTF-genren" (WTF-genren?), David Lynch-stämningar och rockabilly.
Det börjar inte så bra. Huvudpersonerna är nämligen ett kriminellt gäng. Bikers och slynglar. Alla är osympatiska och förtjänar inte annat än att ätas upp av demoner. Ska vi titta på de här töffarna i 85 minuter? För att en skräckfilm ska fungera, måste man gilla huvudpersonerna - även om de har små, underutvecklade roller och bara finns med för att dödas.
Nå, i vilket fall. Efter en inledande sexscen och att ha spöat skiten ur lite löst folk, drar det här gänget iväg till en fest i vad som ser ut som en svensk, rödmålad sommarstuga på landet. Där super de, slampiga brudar strippar, och plötsligt dyker centralgestalen Codys (Cory Knauf) ex-flickvän Michelle (Tiffany Shepis) upp tillsammans med sin lillasyster Megan (Christina McDowell). Michelle har med sig en snubbe hon gått åsta och gift sig med.
Senare hittas snubben död och blodig i en bil och Michelle kommer stapplande. Hon är indränkt i blod och visar sig ha blivit besatt. Hon biter en kille i ansiktet! Folk dör. MC-gänget binder fast Michelle på en säng, men hon kommer loss och klättrar upp i taket.
Jag undrar var David Lynch-stämningarna håller hus. Så plötsligt ändrar filmen karaktär. In kommer ett gäng surrealistiska rockabillymänniskor med övernaturliga krafter. Deras ledare, som kanske är Satan själv, är en av de mest påfrestande filmskurkar jag sett. En annan kille gillar att dansa. Två tjejer skrattar och dansar. De här nya varelserna, som spelar rockabillysinglar på en grammofon, är på jakt efter Michelle, som behövs till ... något. De slåss med Cody och Megan. De hittar Michelle, klär av henne naken och utför en mystisk rit.
WTF?!
Jovisst, det här är en film som tillhör WTF-genren. Jag undrade vaffan det var jag tittade på. Ett tag, ungefär en tredjedel in, höll det nästan på att bli bra; när Michelle röjde loss och hade sig, men annars är detta bara tråkigt, dumt och svårbegripligt. Hittade de på handlingen efterhand? Är det två filmer de satt ihop? Rockabillyfolket är enastående töntigt - och påfrestande. Vad vill de? Vad håller de på med? Varför är det så förbannat svårt för filmskapare att skriva robusta skräckhistorier som faktiskt fungerar och håller? Här och var har man stoppat in billiga optiska effekter, vilka ger ett lätt amatörmässigt intryck.
Jag skulle sätta en etta i betyg - om det inte vore för Tiffany Shepis. Jag gillar Tif. Jag kommer ihåg när hon var tonåring och hängde på Tromas kontor i Cannes. Hennes entusiasm är enorm och hon lyckas ensam lyfta THE VIOLENT KIND en aning. Hon är kul som mordisk demon och jag gissar att hon är inspirerad av de besatta kvinnorna i THE EVIL DEAD.
Men i övrigt är detta en lätt pretentiös och kass lågbudgetfilm som inte håller vad den lovar. Making Of-filmen på DVD:n är ännu tråkigare.