Ge oss hela bredden
För två veckor sedan tog jag upp det brännande problemet med letterbox-
respektive fullscreen-format på filmerna.
Ett par företag har hört av sig, och ett videobolag funderar faktiskt på att gå över till letterbox helt och hållet. Jag dröjer mig kvar lite grand ämnet i dag.
NU KOMMER äntligen "Pulp fiction" (SF) på video. Utan tvivel årets bästa videosläpp. Men det kunde förstås ha varit bättre. Det hela börjar så bra. Hela prologen ("Honeybunny-scenen") samt förtexterna är i letterbox. Man reser sig upp, tjoar med i replikerna och dansar till musiken.
Men så, direkt efter förtexterna - POFF! Full screen. Enbart halva bilden syns, med förödande resultat. I synnerhet scenen i början där John Travolta och Samuel L Jackson står blickstilla bredvid varandra i en hiss är förstörd. På bio var scenen filmad med fast kamera, men på video hoppar man mellan de båda.
Ta ert ansvar, Svensk Filmindustri, och släpp genast ut "Pulp fiction" i en letterboxversion!
En annan ny film är "Flykten från Absolom" (Egmont), producerad av "Terminator"-kvinnan Gale Anne Hurd (kallad "Gale Hunter" på omslaget!) och i regi av nye Bond-regissören, vars namn flytt mig bortom vägen. Här är förtexterna samt fem sekunder av filmen i letterbox, innan det hela övergår till full screen, dock med bättre resultat än i fallet "Pulp". I övrigt är den här brutalt-fängelse-i-framtiden-filmen lagom ointressant, ooriginell och oinspirerad - men actionscenerna är bitvis asmaxade, och det är ju trots allt för dem man hyr en sådan här film. Fast sammetsögde Ray Liotta är en rätt trist hjälte.
Filmens våldsamheter får mig också att undra varför detta tillåts visas, medan ett erkänt mästerverk som John Woos "Killer" nyligen totalförbjöds.
HAR NI TÄNKT PÅ att vissa filmer passar bäst att se klockan två på natten? Dessa filmer brukar främst vara halvdana men okej amerikanska thriller som
utspelas i storstadsnatten, ofta med jazzmusik i bakgrunden.
"Boiling point" (SF) är en sådan film. Rollistan har en imponerande laguppställning: Wesley Snipes, Dennis Hopper, Viggo Mortensen (en ny, personlig favorit), Jonathan Banks (Frank i "Wiseguy" på TV) och Lolita Davidovich. Den här filmen, som gjordes redan 1992, är alls inget speciellt, men den passar alldeles utmärkt klockan två på natten.
En annan film lämplig för detta klockslag är kanadensiska "Boulevard" (Filmco). Enligt omslaget en actionthriller, men jag vill beteckna den som "drama", om än ett väldigt skitigt och våldsamt sådant.
En ung kvinna flyr från sin misshandlande man och hamnar i Torontos horträsk. Här styr en brutal hallick, spelad av Lou Diamond Phillips, ruljangsen med järnhand. Phillips brukar vara en vandrande pinsamhet, men han är faktiskt alldeles utomordentlig i den här rollen. Bäst är Lance Henriksen som cynisk polis, som kissar på Phillips! Hm... Borde inte Henriksens roll ha spelats av Eric Roberts?
Nä, nu gör spalten uppehåll. Håll utkik efter uppföljaren 15 augusti.
Krama varandra i sommar.
Varför jag såg dessa filmer... ?
"CLIFFORD" (Egmont). Vem fan vill se Martin Short spela tioåring? Vem vill
se Martin Short över huvud taget? Fast Charles Grodin är strålande,
"3 NINJAS KICK BACK" (Egmont). En spark i häcken är vad de borde få - i
synnerhet den där minste vidrokillen.
"RENAISSANCE MAN" (Filmco). En av de sämsta filmer jag sett, och det vill
inte säga litet. Denna patetiska, sentimentala, osannolika dynga, är so
bad it's just plain bad.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar