DVD: Amasonkvinnornas guld

AMASONKVINNORNAS GULD (Studio S Entertainment)

På omslagets baksida står det att den här filmen är tillåten från 15 år på bio. Den borde snarare ha andra åldergränser. Två olika. "Från 3 till 9 år" och "Från 44 till 103 år". Är man i lågstadieåldern tycker man säkert att det här är otroligt rafflande! Åtminstone om man är i lågstadieåldern och det är 1970-tal. Är man däremot i min ålder - och är som jag - tittar man på den här filmen av helt andra orsaker. De som befinner sig däremellan lär nog inte titta alls. Om de nu inte är som jag och snart kommer att bli äldre.
Mark L Lester var uppe i smöret en kort period på 1980-talet. Då gjorde han förhållandevis stora filmer som ELDFÖDD och COMMANDO. Därefter blev filmerna allt billigare. Och innan dessa storfilmer, harvade han bland de mest konstiga produktioner. Som AMASONKVINNORNAS GULD från 1979; enligt uppgift en TV-film, men den gick upp på bio i Sverige - och eftersom den innehåller några nakna kvinnobröst, gissar jag att den förlängts för export utomlands. Bara det faktum att filmen biovisats i Sverige är smått svindlande.
DVD:n från Studio S presenteras i det gamla fina TV-formatet 1.33:1 och bildkvaliteten är lagom risig, vilket förstärker känslan av ... konstighet. Dragspels-Lolas son; göteborgaren Bo Svenson, spelar upptäcktresande Tom Jensen, som traskar genom New York, på väg till en klubb för upptäcktsresande. Men det är fara å färde! På hustagen smyger två amasonkvinnor omkring - beväpnade med pilbågar! De är på jakt efter en man som flytt från de sydamerikanska djunglerna - en man som känner till var amasonernas guldskatt finns. Mannen träffar Jensen, berättar detta, och nämner att den illasinnade knarkhandlaren Blasco (Donald Pleasance) är på jakt efter honom - och guldet. Då får han två pilar i ryggen och dör! Jensen jagar amasonerna, men de skjuter varandra och dör.
Jensen och en snubbe som heter Luis Escobar (Richard Romanus) flyger till sydamerika för att leta upp guldet. Där upplever de äventyr, må ni tro! Det uppstår kulturkrockar när de träffar djungelstammar. De äter apstuvning! En hövding vill att Jensen ska gifta sig med en smällfet kvinna! Och hela tiden jagas de av Blasco, som åker helikopter och skjuter på dem.
Efter halva filmen dyker amasonstammen upp. De är alla vita fotomodeller, varav flera har våfflat hår. Trots att de är födda och uppvuxna i djungeln. De lever primitivt i hyddor och pratar engelska med amerikansk accent, och de gillar att jogga på led genom djungeln. De gillar även att fjompa omkring och det är uppenbart att de aldrig tidigare hållit i pilbågar och spjut.
Och vem är deras drottning om inte Anita Ekberg - från Kirseberg i Malmö. Stor som ett hus är hon. Hon har problem när hon ska jogga med de andra.
Jensen och Escobar stoppas i en bur där de träffar några andra manliga fångar. De ska användas som avelstjurar! Men de blir vänner med amasonerna och kärlek uppstår. Men då kommer Blasco och andra bovar och lägger sordin på stämningen. Mer action och stor slutstrid i guldfyllt tempel.
Det är inte utan att jag undrar vad skådespelarna tänkte när de erbjöds rollerna och läste manus. Vad sa Ekberg? "Men, oj vilken bra roll! Den här filmen vill jag verkligen göra!". Det är liksom ganska långt från DET LJUVA LIVET - och lika långt från KILLER NUN. Donald Pleasance tackade nog ja till alla roller han erbjöds vid den här tiden.
Bo Svenson är en bra hjälte. Han ser ut som en snubbe som gärna ränner runt i djungler - och det är uppenbart att han inte tar det här på allvar. Han har konstant glimten i ögat och ett snett leende. En bra karl, den där Bo.
AMASONKVINNORNAS GULD är en billig, slarvig och skitkonstig film. Egentligen är den alldeles för seg - och enda orsaken till att man ser den från början till slut, är förstås för att den är så bäng.
Filmkopian visas open matte; man får alltså se lite för mycket av bilden upp- och ner till, vilket innebär att man ibland ser mikrofoner och annat. Allt för att öka känslan.