Det Stora Danska Äventyret

Avdelningen för rafflande resereportage:

Det minnesgoda bland mina läsare kommer säkert ihåg att jag skrivit lite kort om en kommande svensk skräckfilm som heter MARA. Större delen av MARA spelades in för tre år sedan. Senare sköts en rad kompletterande scener, varav jag skrev ett par. Jag fick även rycka in och spela polis i en scen. Sedan dess har filmen befunnit sig i Post-production Hell. Tills nu!

För i lördags premiärvisades filmen. Rättare sagt, den testvisades. I amerikansk anda hölls en så kallad test screening - komplett med specialinbjuden publik och ett frågeformulär att fylla i efter visningen.

Denna visning hölls i Vig.

Vig ligger i Danmark.

Var i Danmark? Jo, mitt ute i ingenstans i Danmark. Att ta sig dit är ett helt företag, men iförda imaginära tropikhjälmar begav sig jag och min kompis Micke (som tog de flesta av bilderna nedan) iväg. Vi skulle minsann ut på denna expedition. Här skulle det upplevas äventyr i ett främmande land. Filmfestivalen i Cannes? Vad är väl det jämfört med en galapremiär i Vig?

Tidigt på förmiddagen tåg vi tåget över till Köpenhamn och denna överfart gick smärtfritt. Lika smärtfritt var det att hitta rätt tåg på hovedbanegården i Köpenhamn. Minsann om detta lokaltåg inte hade två våningar. Flott och dant.

Vi skulle vidare till Holbæk, där vi skulle byta tåg för vidare färd mot vår destination. Det började inte så bra. Tåget startade inte. Efter några minuter sprakade det till i högtalarna och en jovialisk konduktör berättade att orsaken till att vi fortfarande stod stilla, berodde på att lokföraren var försvunnen! Konduktören lovade att så fort de hittade föraren skulle vi åka.

Vi såg lokföraren komma traskande på perrongen och så tuffade vi igång. Men säg den lycka som varar. Snart hörde konduktören av sig igen. På grund av banarbete skulle tåget bli försenat. Vi skulle vara på plats i Vig klockan 13.00, vilket nu var en omöjlighet, eftersom vi fick veta att det anslutande tåget i Holbæk inte tänkte vänta in oss. Det blev till att ringa filmskaparna och meddela att vi blev sena - vilket var okej. Enligt tidtabellen skulle vi inte nå Vig förrän 13.30.

Vi anlände till Holbæk och hade missat det anslutande tåget med sju minuter. Det var trist och ödsligt på stationen i Holbæk:

Drygt femtio minuter tills vårt tåg skulle gå. Vad göra?

Vi bestämde oss för att göra Holbæk! Vi gick genom den dystra, nerpissade stationsbyggnaden, korsade en gata, och var hamnade vi? Jo, i The Kebab Capital of the World! Eller åtminstone of Denmark. Titta bara:

Tre kebabställen på en och samma bild! Benjamin's Kebab, Nygade Café & Kebab och Sivas Pizza & Kebab House. Wow. Omöjligt att välja. Notera att de här ställena även serverar öl. Förstås.

Och apropå öl, hittade vi snart det lokala mikrobryggeriet:

Att föredra framför en kebab.

Holbæk visade sig vara en osedvanligt pittoresk liten stad. Eller by. Solen sken och det kändes som om vi befann oss längre bort än än knappt två timmar med tåg från Malmö.

Det anslutande tåget anlände. Det visade sig vara en rälsbuss. En liten sak med stora fönster, och den lät som en buss. Antagligen beroende på att den gick på diesel. Dessutom skulle man trycka på en stoppknapp när man ville hoppa av.

Ut på den danska landsbygden for vi. Den sista färden. Böljande landskap. Det såg precis ut som ... Skåne. Hallå, Danmark, kunde ni inte komma på något mer originellt än raps? Varför inte lavendel eller något sådant? Något mer kontinentalt?

Vi rullade in i Vig på utsatt tid och möttes av en dam som tog oss till Vig Bio:

Vig Bio visade sig vara smått fantastisk. Inte nog med att det är en av de mest pittoreska biografer jag varit på, det är definitivt en av de allra bästa biografer jag besökt. Salongen är enastående. Stor salong, stor duk, sköna fåtöljer, bra benutrymme, och tekniskt fulländat. Och där såg vi såg MARA för första gången.

Det visade sig att introduktionen av min rollfigur klippts bort. Ja, även min replik hade försvunnit i klippningen. Inget prat om kaffe - vilket var vad dialogen gick ut på. Och i och med detta försvann våra rollfigurers namn; Wahlström och Wennerberg. Nu heter vi "poliskommissarie" och "polisassistent".

Vig Bio är försedd med bar, så efter visningen vankades det öl. Varför ser jag så sur ut på bilden? Gillade jag inte filmen? Eller är det för att ölglaset håller på att bli tomt? Filmskaparna ser desto gladare ut.

Publiken spenderade en evighet på att fylla i frågeformuläret. Vi andra stod utanför på en liten solig terass och diskuterade filmen; våra intryck och hur vi ska gå vidare.

Dags att åka vidare. För vad är väl en galapremiär utan en flott middag? Vi stoppades in i ett par bilar och slussades iväg till en annan by. Asnæs. Där festade vi till det på byns gymnasium. Genast var humöret på topp:

Och vad serverades, tror ni? Ja, jösses, vi var ju i Danmark, så självklart grillades det Flæskesteg i den lilla trädgården:

Vi åt och diskuterade filmer. På plats under middagen var en dansk producent som gjort några framgångsrika filmer, samt genrefilmjournalisten Nicolas Barbano. trevligt värre.

En trevlig dag gick mot sitt slut. Istället för att krångla med tåg - och antagligen ersättningsbussar - på väg hem, fick vi lift med producenten och Barbano till Köpenhamn. Efter ett tag var vi tvungna att stanna och tanka. Detta gjorde vi i Roskilde. Jodå, här pratar vi sightseeing! Vi såg tammefan halva Själland denna lördag. Micke blev väldigt imponerad när han upptäckte att den amerikanska kedjan Domino's fanns på Shellmacken mittemot Statoilmacken vi befann oss på: 

Vi ankom till Köpenhamn - men inte fan åkte vi hem till Malmö. Nejdå. Jag och Micke beslutade oss för att trilla inom Tivoli:

Det slog mig att, herregud, jag har nog inte varit på Tivoli sedan 80-talet! Jag har ingen aning om varför jag aldrig åker dit. Alla andra åker dit med jämna mellanrum - men inte jag. Fast det är ju klart, trots otaliga besök i Göteborg, besöker jag aldrig Liseberg. Där har jag inte heller varit sedan 80-talet. För att inte tala om Gröna Lund. Nöjesparker är väl inte min pryl, helt enkelt.

... Även om ju tivoli är en särdeles trevlig nöjespark. Men vi stannade inte länge. Efter att ha strosat runt en kort stund slog vi oss ner och drack öl. Därefter begav vi oss hem.

Jag klev av på Triangelns station.

Det såg ut som om en bomb hade slagit ner i centrala Malmö.

Lördag kväll - nästan inte en käft ute på stan. Märkligt. Det kändes oerhört konstigt att komma från världsmetropolen Köpenhamn till ... Ja, jag vet inte vad. Sveriges tredje största stad - och fullkomligt död en varm lördagskväll i maj.

Jag gick hem, började titta på den svenska skräckfilmen MARIANNE, men somnade efter en kvart.
Och MARA? Ja, det lär förstås dröja ytterligare ett tag innan den släpps officiellt.

Men den kommer.