Bio: The Cabin in the Woods

Foton copyright (c) Noble Entertainment

Långfilmsdebuterande Drew Goddards THE CABIN IN THE WOODS har fått otroligt bra kritik i USA och England, framför allt i genrepressen. Recensenterna har öst lovord över filmen; högsta- eller nästa högsta betyg. Samtidigt har de flesta påpekat hur svårt det varit att redogöra för innehållet och motivera sina omdömen utan att förstöra den överraskande handlingen. Självklart blev jag nyfiken - och nu har jag sett filmen.

Goddard har skrivit manus tillsammans med Joss Whedon, som även producerat, ett faktum som förstås trissade upp förhoppningarna hos fanboys världen över. Alla verkar ju älska Joss Whedon och allt han gör. Förväntningarna blev högre allteftersom åren gick, då THE CABIN IN THE WOODS tvingades tillbringa några år på hyllan. Filmen spelades in 2009, men då MGM råkade ut för ekonomiska problem, släpptes den inte - inte förrän nu. Chris Hemsworth, som har en av huvudrollerna, hann alltså bli världsberömd som Thor innan Goddards film, som gjordes tidigare, väl nådde biodukarna.

Jag blev lite konfunderad och skeptisk när jag såg den första trailern. Ett gäng unga vuxna åker ut till en stuga i skogen, där de råkar ut för de gamla vanliga EVIL DEAD-upptågen - men vi ser samtidigt hur allt som sker verkar kontrolleras från något slags topphemligt kontrollrum. Hmm. Vad går det ut på?

Jo, det stämmer att det sitter en massa människor i vita rockar i en underjordisk central. Richard Jenkins och Bradley Whitford spelar två av de anställda. De pratar om att man misslyckats i Stockholm ("Svenskar kan man inte lita på") och de förbereder dagens arbete med vad-det-nu-är. Det finns en massa korridorer och ståldörrar i centralen, och rummet de slår sig ner i är försett med stora bildskärmar och kontrollpaneler. Vad håller de här männen på med?

Samtidigt som vi presenteras för dessa mystiska män, lär vi känna en grupp ungdomar. Eller unga vuxna. "Kids" omnämns de som i filmen, men de är allt lite för gamla för det. Och det är det gamla vanliga gänget. Sportfånen (Hemsworth), hans sexiga flickvän (Anna Hutchison), den ständigt pårökte stollen (Fran Kranz), den rejäle studenten (Jesse Williams) och oskulden - det vill säga The Final Girl (Kristen Connolly). Alla skräckfilmsklichéerna. Och det är det som är meningen, det är poängen med hela filmen.

Detta gäng ska bege sig till en stuga i skogen (därav titeln!) för att partaja, och jodå, rucklet ser precis ut som det i THE EVIL DEAD. Därinne sker i princip samma saker som i Sam Raimis klassiker - vi får till och med se hur en källarlucka plötsligt öppnas av sig själv. Och när gänget går ner i källaren, hittar de en massa fascinerande och otäcka prylar. I EVIL DEAD var det The Book of the Dead och en bandspelare. Här hittar de fler saker - och tydligen är det en av dessa som sätter igång den mardröm kidsen får uppleva. Inom kort omringas stugan av yxbeväpnade kannibalzombies, och därefter blir det bara värre. Och folket i det underjordiska kontrollrummet har alltså något med allt detta att göra.

THE CABIN IN THE WOODS är verkligen en film som vänder sig till skräckfilmsfans. I synnerhet till de som hunnit med att se en fruktansvärd massa skräckfilmer. Jag har ingen aning om huruvida dagens femtonåringar, de som inte är hardcore skräckfans, faktiskt har sett eller ens känner till THE EVIL DEAD, HELLRAISER och de oräkneliga andra filmer det refereras till - men vi som kan våra skräckfilmer och alla klichéer har hejdlöst roligt under filmens gång. Det här är både en hyllning till genren och en ohämmad lek med alla klyschor.

Är det här en skräckfilm? Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att Goddards film är skitrolig, jag skrattade mer än när jag såg THE DICTATOR; för mig är detta en ren komedi. Men jag skulle inte bli förvånad om unga tonåringar som inte sett så mycket skräck och inte är speciellt intresserade av genren som sådan faktiskt kommer att tycka att det är lite otäckt emellanåt - och hoppa till när det bjussas på splatter och chockscener. Utan att avslöja för mycket måste jag nämna att slutscenerna är in i helvete blodiga! Ja jävlar, vad blodet sprutar. Tyvärr lite för mycket CGI, men ändå.

Ska jag invända mot något, är det att jag tycker att just slutet blir aningen för utdraget. Och jag listade faktiskt ut vad det hela går ut på långt innan det avslöjas (och jag måste därmed skrota en gammal filmidé jag närt). Men i övrigt är THE CABIN IN THE WOODS enastående underhållande; det här är den roligaste och vildaste skräckfilmen sedan Sam Raimis DRAG ME TO HELL! Tjoflöjtskräck av bästa märke, gjort med stor kärlek till genren. Pluspoäng för tosingen som har bensinmacken som figurerar i början. ännu ett plus för den bisarra scenen med kalaskexet och varghuvudet. Minuspoäng för brist på motorsåg, men antalet yxor är desto större. Två bara bröst, ett avhugget huvud, och Sigourney Weaver i strikt dress. Vintage Nine Inch Nails medan eftertexterna rullar.

Den som tror att THE CABIN IN THE WOODS är en filmatisering av Laura Ingalls Wilders "Lilla huset i stora skogen" kommer att få sitt livs chock.

 

 

 

 

 

(Biopremiär 18/5)