Serier: Michel Vaillant

MICHEL VAILLANT 7: VOVEHALSENE (Donovan Comics)
Mitt förhållande till den belgiska motorsportserien Michel Vaillant är väl inte det djupaste. Jag stötte på honom första gången någon gång på 1970-talet, då jag köpte ett begagnat exemplar av Championpocket nummer två, som innehöll korta avsnitt av en rad fransk-belgiska äventyrsserier, däribland Vaillant. Därefter dök han upp ett par gånger i tidningen SM Special, som det hände att jag köpte, främst när den innehöll Blueberry.
Jag minns att jag imponerades av teckningarna; serien var extremt realistiskt och läckert tecknad, i synnerhet vad gällde de ymnigt förekommande bilarna och racingsekvenserna. Jag har aldrig varit intresserad av motorsport, eller bilar för den delen, men det hindrar mig inte från att gilla snygga bilar - och bilkrascher. År 2003 kom det en Luc Besson-producerad långfilm om Vaillant, som i Sverige släpptes direkt på DVD under titeln NO LIMIT. Sagamore Stévenin innehade huvudrollen och jag har för mig att filmen var rätt okej.
Michel Vaillant skapades redan 1957 av Jean Graton. Graton var väl förtrogen med racingvärlden och gjorde sin serie så realistisk som möjligt. Inte nog med att bilar och banor var exakt återgivna, det kunde även hända att verkliga förare och andra personer i branschen dök upp i serien. Michel Vaillant kommer fortfarande ut i de franskspråkiga länderna, det senaste albumet är nummer sjuttio, men numera är det en studio; Studio Graton, som ligger bakom dem.
Seriens förekomst i Skandinavien verkar ha varit ganska förvirrad. Förutom i ovannämnda publikationer, dök Vaillant även upp i ett par andra tidningar och album i Sverige. I Danmark gavs det ut betydligt fler album. Där hade han döpts om till Mark Breton, vilket det hände att han hette här i Sverige också.
I Sverige har de gamla klassiska albumförlagen, som Carlsen, sedan länge mer eller mindre slutat ge ut traditionella serier. Även i Danmark har de stora förlagen dumpat serieutgivningen - men en rad mindre förlag har ploppat upp och återupptagit utgivningen. Ett av dessa är relativt nya Donovan Comics, som bland annat ger ut Blueberry, Comanche, Bernard Prince - och Michel Vaillant, som fått behålla sitt originalnamn på familjen Gratons begäran (dock har man på ett par ställen råkat skriva "Mark Breton" i tidningsrubriker - kanske gjordes ändringen till Vaillant i sista stund?).
"Vovehalsene" är det sjunde albumet i serien och kom ursprungligen ut 1964. När jag slog upp albumet blev jag genast väldigt nostalgisk. Det är nämligen tryckt på matt papper som inte reflekterar ljus när man läser albumet, vilket förstås är ett stort plus. Dessutom är färgläggningen lite mer gammaldags och primitiv än vi är vana vid idag. Det här kändes onekligen som när jag var barn - och det kändes trevligt.

Det allra första albumet

Teckningsmässigt ser det dock inte riktigt ut som jag förväntat mig. Eftersom detta är ett tidigt album, är teckningarna liksom färgläggningen en aning primitiva, åtminstone vad gäller människor - de är ibland en aning skeva och vinga, och har en tendens att se likadana ut. Bilar och miljöer är exakt återgivna, men stilen är inte lika slickad som den skulle komma att bli.
I "Vovehalsene" - som förstås betyder "våghalsarna" - anlitas racerstjärnan Michel Vaillant som stuntman till en filminspelning, något hans familj inte riktigt tycker om; det är för farligt. Första ska Vaillant bara vara stand in-förare, men han går med på att även medverka under några bilkraschscener. Vaillantföretaget - familjen Vaillant tillverkar bilar - ser filminspelningen som ett ypperligt tillfälle att testa sin nya motor utan att någon vet om det och kan spionera. Men det dröjer inte länge innan de börjar figurera mystiska män som försöker sätta käppar i hjulet och smutskasta Vaillant i media ...

Det senaste albumet

I egenskap av filmjournalist tycker jag förstås att det är väldigt kul att äventyret handlar om en filminspelning. Liksom vad gäller motorsporten, verkar Graton ha gett sig den på att återge inspelningen och filmfolket så realistiskt som möjligt. Kameror, dollies, räls, kranar och anat är tjusigt återgivet. Men Graton har fått en del saker om bakfoten och ibland blir det lite konstigt. I en skåpbil utanför studion sitter några ljudtekniker. De sitter där för att undvika oönskade ljud från kameror och annat - men det står att de sitter där och lägger på filmmusiken! Filmmusik? Redan under inspelningen? Hur tänkte Graton där? Han är noga med att skildra hur scenerna filmas i olika ordning och hur korta de är, då tycker man ju att han borde förstå att det inte går att lägga på musik redan då ...
Vad som gör "Vovehalsene" intressant, är att större delen av det 64 sidor långa albumet är ett dialogdrivet och ganska långsamt drama. Mycket utrymme ägnas Vaillants familjeförhållanden, han umgås med släkt och vänner, han sitter i möten, och på sida upp och sida ner ser vi folk som står upp eller sitter ner och diskuterar (och kedjeröker). Bilåkande och action är det förhållandevis ont om. Dagens serieskapare hade sannerligen skurit bort en del överflödiga rutor och dragit ihop scenerna till färre rutor med fler pratbubblor.
Den danska översättningen är härligt färgstark. Att läsa danska är lätt och det är inga problem att få tag i album därifrån. Antingen tar man sig över bron, eller så beställer man på postorder. Donovan Comics' hemsida hittas HÄR.