När THE THING kom 1982 fick den överraskande dålig kritik. Många klagade på att den enda spänningen låg i väntan på nästa blodiga chockeffekt. Idag har dem omvärderats och räknas till Carpenters bästa filmer - till vilka den hör.
Sommaren 1985 låg jag på en strand på franska rivieran och läste ett nummer av det svenska magasinet Nova Science Fiction. I detta publicerades John W Campbell Jr:s novell "Who Goes There?", som filmen bygger på. Först härom året såg jag den första filmatiseringen, THE THING FROM ANOTHER WORLD från 1951, i Sverige döptes den till FANTOMEN FRÅN MARS (!). James Arness (Zeb Macahan!) spelade rymdmonstret.
Det pratades i decennier om att man skulle göra en uppföljare till Carpenters film, men en sådan såg aldrig dagens ljus. Först förra året kom denna prequel. Varför den fick samma titel som originalet har jag ingen aning om. Den unge holländaren Matthias van Heijningen Jr:s film floppade på bio i USA och har nu släppts direkt på DVD i Sverige.
Kritiken i USA var ljum - och detta är en ganska ljum film. Den utspelar sig 1982 och handlar om den där norska forskningsstationen på Antarktis som först råkade ut för den illasinnade rymdvarelsen, och som figurerar även i Carpenters film. Dansken Ulrich Thompsen är en forskare (som pratar danska men har norskt namn) som söker upp den unga Kate (Mary Elizabeth Winstead), forskare även hon. Hon behövs, eftersom man har upptäckt något fantastiskt på Antarktis.
Väl på plats i islandskapet presenteras ett utomjordiskt rymdskepp som legat begravt där i evigheter. Man hittar även en djupfryst rymdvarelse. Fast det dröjer inte länge innan rymdvarelsen tinats upp och begett sig ut på en slaktarorgie - och så bjuds vi på i princip samma film som förra gången en gång. Monstret kopierar människor, de spricker och exploderar, tentakler slår ut, och de kan bara bekämpas med eldkastare.
Nya THE THING är en helt okej film. Problemet är just det att vi sett allt tidigare, det blir lite poänglöst. Precis som monstret kopierar rollfigurerna, kopieras Carpenters film - fast det blir hela tiden aningen sämre. Och den här gången är de praktiska effekterna ersatta av CGI, vilket gör det hela mer könlöst, och Winstead är ingen Kurt Russell.
Det är kul att norrmännen spelas av norrmän, och att mycket av dialogen är på norska. I en scen brister de ut i en gammal melodifestivalhit!
Filmen slutar exakt där Carpenters film börjar.
Inlägg
5 kommentarer:
Jag gillade den ny THE THING, även om de inte kommer upp i carpenters nivå. Och de har ju sabbat monstertänket genom att addera CGI-grejer på de riktigt bra practical-effekterna.
Här finns en kul film om hur just practical-monstren i filmen:
http://www.firstshowing.net/2011/watch-great-peek-at-the-practical-special-effects-behind-the-thing/
Jag kan tycka att det hade räckt med dessa i filmen, och inte en massa extra-krafs pålagt efteråt.
/Johannes
Kort fråga. Tycker du att man ska se denna först och Carpenters rulle sen eller tvärtom?
En liten "rättelse" bara. Den har inte samma titel som originalet - den heter, om man ska vara riktigt petig, John Carpenter's The Thing.
När det gäller Carpenter är "Halloween" en sanslös bedrift. Av den redan minimala budgeten lade Donald Pleasence vantarna på en stor del. Carpenter har en mycket stor talang när det gäller att skapa skräckstämningar. "The Thing" är också mycket bra och jag tycker en prequel verkar vara en fin idé i det här fallet. Synd att Carpenter aldrig själv tog tag i det projektet.
Torben: Intressant fråga. Vore onekligen intressant att se filmerna innehållsmässigt kronologiskt. Men - jag skulle nog köra på Carpenters först. Dessutom har man säkert tagit med i beräkningarna att de som ser prequelen har sett originalet.
Snok Plissken: Att John Carpenter stoppar in sitt namn i filmtitlar bortser jag med glädje från. Fellini var bättre på det.
Skicka en kommentar