Bio: A Royal Affair

Foton copyright (c) Jiri Hanzn/Nordisk Film

I den här filmens förtexter står det EN KONGELIG AFFÆRE. I den svenska undertexten läser jag EN KUNGLIG AFFÄR. Varför står det då A ROYAL AFFAIR på filmens svenska affisch, i alla annonser och texter om den? Det här är en dansk film. Varför kan den inte få heta EN KUNGLIG AFFÄR? Det blir ju bara tramsigt att tvingas referera till den under dess internationella titel.

Regissören Nikolaj Arcel har tidigare bland annat gjort den - vad jag minns - trevliga DE GLÖMDA SJÄLARNAS Ö, samt skrivit manus till MÄN SOM HATAR KVINNOR. I sin nya film tar han sig an en historia som antagligen är välbekant för alla danskar, men som för mig är okänd. Under 1700-talets andra hälft skickades den femtonåriga engelska flickan Caroline Mathilde (Alicia Vikander) till Danmark för att gifta sig med kung Christian VII (Mikkel Følsgaard), enligt den här filmen en riktig stolle. Till hovet anländer snart doktor Johann Friedrich Struensee (Mads Mikkelsen), en enkel läkare som utses till kungens psykiatriker.

Struensee är även en upplysningsman och har för sin tid väldigt moderna åsikter - och snart får han kungen med sig. Christian går från att vara en driftkuku till en man som förändrade sitt land. Struensee går från att vara kungens läkare till att vara hans närmaste man och rådgivare. Bokcensuren avskaffas, liksom tortyr av fångar - hundratals nya lagar införs eller ändras. Detta innebär att kungen blev obekväm i vissa reaktionära kretsar.

Förutom att förändra kungen, fattade Struensee tycke för den unga Caroline. Hon var olycklig i sitt äktenskap med den lynnige kungen, och snart spirade en romans med upplysningsmannen. Drottningen engagerade sig också politiskt och försökte förändra Danmark tillsammans med Christian och Struensee. Och självklart var det hela dömt att gå åt helvete.

Svenska Alicia Vikander lärde sig danska med expressfart inför inspelningen av A ROYAL AFFAIR. Även svensken David Dencik medverkar som som slemme Guldberg, som försöker sätta käppar i hjulet för Struensee. I mina öron låter den danska Vikander och Dencik pratar övertygande, men jag har ingen aning om vad danskar anser. Kanske är det som när Mads Mikkelsen spelade svensk i den usla thrillern EXIT - han lät bara som en dansk med konstig dialekt, och det var svårt att höra vad han sa. När jag själv pratar danska låter jag mest som ett idiotiskt barnprogram. "Du lyder som en papegøje!" sa en gång en dansk tant till mig.

Jag har lite svårt att se Alicia Vikanders storhet; hon har ju varit väldigt framgångsrik de senaste åren. Hon är väldigt söt, men samtidigt lite tråkig. Hon är precis som den här filmen. Stor, påkostad dansk-svensk-tjeckisk samproduktion. Massor av slott, parker, kostymer, statister. Samtidigt är det hela märkligt platt - i dubbel bemärkelse. Filmfotot är glassigt, men lite platt (vilket möjligen beror på den digitala tekniken) och det ser lite för TV-mässigt ut. Men även rollfigurerna är lite platta. Bäst är Følsgaard, som gör kung Christian till berättelsens intressantaste person. Han känns som en kombination av Caligula och Hugh Lauries prins i SVARTE ORMEN. Det framgår aldrig om han faktiskt är galen på riktigt, eller om han bara låtsas. Fast helt frisk är han inte och han låter sig konstant manipuleras av andra; först av hovet, men sedan även av Struensee. David Dencik är också bra i sin återhållsamma ondska.

Mads Mikkelsen är väl aldrig dålig, men hans uppgift här går mest ut på att se cool ut i hästsvans och polisonger, vilket han gör. Han får även fäktas och dansa.

Historien är intressant, men filmen lyfter aldrig riktigt och tenderar att bli saggig under sina två timmar och arton minuter. Det är lite för ljummet. Jag noterade knappt filmmusiken under filmens gång och höjde onekligen på ett ögonbryn när jag läste att den komponerats av Gabriel Yared, i samarbete med Cyrille Aufort.

I den bästa scenen har man hämtat en afrikansk pojke från en slavskepp. Kungen får pojken för att ha någon att roa sig med. Det första den häpne och uppspelte kungen säger när han ser den lille gossen, är "Nej, hvad han ser sjov ud!". Ja, jösses, det var ont om upplysningsmän på den tiden.

(Biopremiär 13/4)