Priser och skräck på BUFF

Being Bradford Dillman

Igår kväll hölls avslutningsceremonin för årets upplaga av BUFF; barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö. Som vanligt i Rådhuset, dock denna gång uppflyttad till en betydligt elegantare lokal vilket gav tillställningen en exklusiv inramning. Gamle Fantastisk Filmfestival-veteranen Christian Hallman agerade konferencier tillsammans med Elin Kalmert, och Chrille - iförd smoking - visade sig besitta oanade talanger som lättsam komiker.
Det här året råkade BUFF hållas under en mindre lämplig vecka; festivalen krockade med alldeles för mycket annat, och själv tvingades jag prioritera andra evenemang samt sitta och skriva om dessa och om annat. Dock visade det sig i slutändan att jag redan sett ett flertal av filmerna som visades - och för en gångs skull hade jag faktiskt sett den stora vinnarfilmen.
THE GIANTS (som jag inte såg) är en fransk-begisk-luxemburgsk samproduktion. Filmen tilldelades både Svenska kyrkans pris och ungdomsjuryns dito; den sistnämnda utgjordes av en högstadieklass (och de hade garanterat inte skrivit motiveringen själva!).
Den holländska PATATJE ORLOG fick ECFA-priset, som delas ut av europeiska barnfilmsföreningen. Nej, jag såg inte den filmen heller.
Region Skåne delade ut ett pris till bästa kortfilm, som blev den brittiska BEING BRADFORD DILLMAN. Om jag såg den? Nä.
Sydsvenskan och BUFF delade ut ett pris för insatser som stärkt barn- och ungdomsfilmens roll, och detta tilldelades illustratören Stina Wirsén och regissören Jessica Laurén som ligger bakom VEM-filmerna, och kyss Karlsson, jag har minsann sett VEM ÄR VAR?.
Det tjusigaste priset, Malmö stads barnfilmspris på 100 000 kronor, gick till ISDRAKEN - jodå, den här har jag ju både sett och blivit positivt överraskad av.
Under den flotta middagen slog jag och två polare och kollegor oss ner vid ett runt bord och hamnade bredvid ett gäng unga tjejer, de flesta strax över tjugo år gamla. Av en händelse visade det sig att tre av dem sitter i styrelsen för Fantastisk Filmfestival. Det känns allt lite märkligt när dagens styrelse är mycket yngre än vi var när vi grundade FFF 1995 ...
Det roligaste under prisgalan var när de nominerade filmerna lästes upp och vi först fick se en generad liten grabb säga "Ligg med mig" och kort därpå en medelålders kvinnlig präst även hon säga "Ligg med mig". Ingen offrade sig och klev upp på scenen för att ligga med dem.
En prisvinnare som inte var på plats skulle ha en stand-in, men denna var inte heller på plats. Jag borde tagit på mig en indianskrud och gått upp för att motta priset.
På en bar senare på kvällen träffade jag Martin Högdahl, som regisserat ISDRAKEN. Jag nämnde förstås att jag överraskats av hans film, men jag var tvungen att fråga om den märkliga scenen som känns som hämtad ur MOTORSÅGSMASSAKERN, och som inte leder någonstans. Han medgav att filmen innehåller ett antal ofärdiga scener, trådar som inte leder någonstans, men istället för att diskutera barnfilm gled samtalsämnet istället in på skräckfilm. Den trevlige Högdahl visade sig vara skräckfan och jag skrattade till när han minst sagt oväntat nämnde PIECES som en favorit. Jösses! Han sa även att han skulle vilja göra en slasherfilm. ISDRAKEN 2: A NEW BEGINNING? För antagligen första gången någonsin pratades det om SEX, LÖGNER OCH VIDEOVÅLD och Micke Beckman under BUFF. Beckman syns ju i ISDRAKEN under ett par sekunder. En anan skräck-connection här, är att Chris Maris, som sköt FROSTBITEN, även var involverad i ISDRAKEN.
Kvällen avslutades på nya hipsterstället Grand.
Note to self: Jag ska aldrig mer besöka Grand!