Foton: Anthony Souza
©2011 W.E. Commissioning Company Limited. All Rights Reserved.
Madonna är en sällsynt framgångsrik artist. Hon är även en sällsynt usel filmregissör. Hon långfilmsdebuterade 2008 med den rätt ruttna FILTH AND WISDOM, och nu har hon gjort en betydligt större film, en film som till och med Oscarnominerades - för bästa kostymer. Andra nominerar är fullkomligt otänkbara. Madonna har säkert fått göra den här filmen enbart för att hon är Madonna.
W.E. är ett slags parallellfilm till THE KING's SPEECH och initialerna står för Wallis och Edward. Edward är kung Edward VIII (James D'Arcy), som avsade sig tronen för att gifta sig med amerikanskan Wallis Simpson (Andrea Riseborough, som liknar Madonna en aning), en kvinna med två kraschade äktenskap bakom sig. Detta är förstås en intressant historia som skulle kunna ha blivit en engagerande film. Men Madonna, som var inblandad även i manuset, nöjer sig inte med detta.
I en parallellhandling som utspelar sig i New York i slutet av 1990-talet, får vi följa Wally (Abbie Cornish), som lever i ett olyckligt äktenskap. På Sotheby's ska man auktionera ut hertigen av Windsors (alltså den före detta kungens) ägodelar. Den sorgsna Wally är besatt av W.E., som hon anser vara århundradets romans - även om den romansen var långt ifrån smärtfri. Wally får ihop det med en enkel rysk säkerhetsvakt (Oscar Isaac) på Sotheby's. Mohamed Al-Fayed förekommer som något slags länk mellan Wally och prinsessan Diana och W.E. på någon vänster jag inte tänkte närmare på ...
... eftersom jag var upptagen med att tänka på annat. W.E. är nämligen en ganska fruktansvärd film och jag har svårt att förstå varför den går upp på bio. Det här funkar inte alls. Filmen är stor och påkostad, massor med folk och miljöer. Men strukturen är usel, det hoppas fram och tillbaka, hit och dit, och vi får aldrig riktigt stifta bekantskap med rollfigurerna. Vad såg Wallis och Edward i varandra? Varför blev de så kära? Edward gör absolut inget annat än kedjeröker, och de två verkar mest vara irriterade - på varandra eller på omgivningen. Historien om Wallys romans med ryssen känns otroligt banal.
Ganska exakt två timmar varar det här, två timmar som känns som två dygn (i synnerhet om man är kissnödig), fotot är hetsigt, klippen snabba, och i slutändan blir W.E. en enda stor gigantisk meningslöshet. Kritiken i utlandet var förödande. Det torde den bli även här.
Nämen! En kort recension. Ovanligt för att komma från mig. Men jag har absolut ingenting att säga om det här. W.E. är en dålig och otroligt tråkig film.
Under en partyscen från 30-talet spelas "Pretty Vacant" med The Sex Pistols på soundtracket. Både Abbie Cornish och Oscar Isaac var med i SUCKER PUNCH.
(Biopremiär 16/3)
torsdag 15 mars 2012
Bio: W.E.
Etiketter:
Abbie Cornish,
Andrea Riseborough,
bio,
drama,
film,
James D'Arcy,
Madonna,
Oscar Isaac
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar