Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
WAR HORSE - som i mitt umgänge genast döptes om till WAR WHORES (vad trodde ni?) - pressvisades inte i Malmö. Dock lyckades jag se filmen i söndags, på kvällen innan Oscarsgalan. Det var ju nominerat till ett par Oscars, det här spektaklet av Steven Spielberg. Bland annat för Bästa Film.
Tack och lov tilldelades statyetterna andra filmer.
Baserat på en ungdomsbok, och tydligen även en pjäs (det hade varit intressant att se hur de iscensatte krigsscenerna på en scen), är detta drama LASSIE PÅ ÄVENTYR. Men om en häst. Hästen Joey dyker upp redan från början, filmen öppnar med att vi ser honom födas. Den fattige bonden Ted (Peter Mullan från TYRANNOSAUR) är försupen, halt och har ett stort skägg, och mot bättre vetande köper han hästen - trots att han egentligen borde skaffa en arbetshäst som kan dra plogen. Hans hustru (Emily Watson) blir vred, men grabben Albert (Jeremy Irvine) blir överförtjust, döper pållen och tränar upp den. Den kloka hästen blir trogen som en hund. Ted äger även en bitsk gås. När gåsen figurerar spelas gåsmusik på soundtracket.
Familjen behöver dock pengar, och första världskriget är på ingång, så Ted säljer Joey till brittiska kavalleriet. Albert blir sorgsen. Och därefter får vi följa Joeys liv och leverne hos olika ägare, både i brittiska- som tyska armén, och han hinner mellanspela hos en liten fransk flicka som bor hos sin snälle morfar, som kokar sylt. Och stackars Albert, han ger aldrig upp hoppet om att få återse sin ögonsten.
Visst är WAR HORSE en pampig film. Mäktiga scenerier. Gigantiska fältslag med bomber och granater (och självklart inget blod). Smäktande stråkar. Starka känslor.
... Och det är fullkomligt ointressant. Det här är bara slätstruket och sirapsindränkt i nära på två och en halv timme. Och ofta blir det direkt löjligt. Jag skrattade till flera gånger. Mest skrattade jag när Albert, som gått ut i kriget han med, sårats och med en bindel för ögonen går runt och visslar på Joey, som inte glömt bort honom. Men det blir även skojigt när de tyska soldaterna pratar engelska med tysk brytning, medan fransmännen har fransk brytning (fast Niels Arestrup som gör morfadern är fransman). Det förekommer även en arkebusering jag fnissade en aning åt, även om det var snyggt att bladet på en väderkvarn dolde ögonblicket när skotten trycktes av.
Det dyker upp ett flertal bra skådisar; till exempel spelar Eddie Marsan (även han från TYRANNOSAUR) upp som soldat, medan dansken Nicolas bro är en snäll tysk. Filmfotot är naturligtvis strålande, John Williams' musik lite för mycket - liksom hela filmen. Vi ska gråta och glädjas, och som den förtappade, hjärtlöse karlslok jag är, gjorde jag varken eller. Joey springer runt som en Kristus på fyra ben, och alla som träffar på honom, engelsmän som tyskar som fransmän, onda som goda, faller för honom.
Jag hade hellre sett en film om den där gåsen.
(Biopremiär 24/2)
Inlägg
6 kommentarer:
Jag tycker inte Spielberg borde göra denna filmen alls, eftersom hans redan för stärka sentimentalitet bara kan förstärkas med en historia som just denna film har. Det blir för mycket. Men, hur funkar filmen för alla dom hästtjejer som finns?
Intressant fråga jag borde tagit upp i recensionen! Jag har förstås aldrig läst några hästböcker eller läst Min Häst, men väl sett några hästfilmer för unga tjejer. Det intressanta med WAR HORSE är ju att huvudpersonen är kille (iofs en töserna kanske tycker är söt), och att filmen tillhör den manliga genren KRIGSFILM. Den hamnar således mellan två stolar. Jag vet inte vad hästtjejer tycker om det här, men action/krigspubliken lär irritera sig.
I mitt tycke är Spielberg som bäst i "Munich" (fem davidsstjärnor av fem). I matinégenren är han som bäst i första Indy-filmen (fem oxpiskor av fem). För övrigt: bra recension.
Jag har inte sett den men föreställer mig att den kan funka bra för barn runt 10-12. Man kopplar lätt till Lassie. Det finns ju faktiskt en film där Lassie ger sig in i kriget som minhund.
Magnus: Tack, tack. Eftersom jag ju alltid ska utmärka mig, tycker jag att DUELLEN är det bästa Spielberg någonsin gjort. Men det skriver jag inte för att vara märkvärdig, jag tycker det. Tätt följd att första och tredje Indiana Jones.
I övrigt tycker jag att han, likt de flesta blockbusterregissörer, är ointressant; det är alltid roligare med lågbudgetkillar som kämpar och improviserar - de är inspirerande och stimulerande.
Jimmy: WAR HORSE är tillåten från elva år, vilket ju innebär att barn från sju kommer in i vuxens sällskap. Men tio-tolv år är nog lämpligt. Fast på visningen jag gick på kom nästan inga barn alls, det satt en farsa med sin lille grabb bakom mig. Grabben verkade inte riktigt förstå allt. Jag uppfattade dock inte hans ålder.
Skicka en kommentar