Bio: Mästerkatten

Bilder copyright (c) UIP Sweden

Jag tyckte att de två första filmerna om Shrek var skitkul. De två senaste var dock i stort sett under all kritik. Man hade kört slut på konceptet och dessutom var filmerna inte längre lika vilda och överraskande; istället för parodi på sagor och mjäkiga familjefilmer, hade de anpassats till att bli just mjäkiga familjefilmer.

Åsnan från Shrek har, om jag inte minns helt fel, försetts med en egen film, som släpptes direkt på video. Och nu är det Mästerkattens tur. Den här filmen planerades också för en direkt-på-DVD-release, men någonstans på vägen ändrade man sig, och såg till att det här blev en biorelease - dessutom i 3D. Tja, det är väl kul för DreamWorks Animation, eftersom MÄSTERKATTEN blev en stor succé i USA.

Pressvisningen i Malmö var inget att hurra för. Eftersom personalen inte hunnit få nyckeln till 3D-kopian, fick vi se filmen i vanlig 2D. Vilket jag egentligen inte har något emot. Nu slapp jag eventuell huvudvärk (fast jag var redan kraftigt förkyld). Vad som värre var, var att vi fick se den svenskdubbade versionen. Och det vet ni ju hur det är. En massa anonyma röster som halvviskar sina repliker. Istället för Antonio Banderas som Mästerkatten i stövlar, fick vi Rafael Edholm med spansk accent. I originalet gör Salma Hayek hjältinnan Kitty Mjuktass' röst, men i den svenska versionen har man struntat i spansk brytning. Konstigast är de två skurkarna Jack och Jill som av någon anledning ska prata skånska. Det är bra det att de som gör rösterna inte är skåningar - och de kan självklart inte imitera ärans och hjältarnas dialekt. Jill låter mest småländsk - vilket hon kanske ska vara? - medan Jack låter för jävligt.

... Men i övrigt, då? Är det här något att ha? Jodå. Chris Millers film är bättre än de två senaste Shrekäventyren. Mästerkatten är något slags gentlemannatjuv, som råkar på den mystiska konkurrenten Kitty Mjuktass, som är en motsvarighet till Catwoman. Men efter att först ha bråkat, fajtats och tävlingsdansat, demaskeras Kitty och Mästerkatten blir genast förälskad. Nu dyker ägget Humpty Dumpty upp, och tillsammans beger sig trion iväg för att få tag på de magiska bönor som Jack och Jill har i sitt förvar. Planteras dessa böner växer det förstås upp en jättestjälk till ett slott ovan molnen, där en illasinnad jätte härskar - och där det finns en gås som värper guldägg. På vägen berättas även historien om vem Mästerkatten är, var han kommer från.

Det här är en ganska rak äventyrsfilm. Det är tjoflöjt och röj mest hela tiden - kanske lite tröttande i längden. Speciellt roligt är det väl inte heller, åtminstone inte för mig som vuxen. Men varför ska dagens barnfilmer alltid anpassas efter vuxna? Renodlade vuxenskämt är det ont om. Mästerkatten och ägget har bildat Bönklubben, som bara har två regler. Regel ett: prata aldrig om Bönklubben. Regel två: prata aldrig om Bönklubben. Men det är väl allt i vuxenväg.

Hur 3D:n funkar kan jag förstås inte uttala mig om. Men jag får intrycket att de bränt 3D-krutet på scenen med den gigantiska bönstjälken.

Jag gissar att filmen är bättre på engelska, men trots detta är jag snäll och sätter en trea.

(Biopremiär 3/2)