Bio: Extremt högt och otroligt nära

Foto copyright (c) Twentieth Century Fox
Jag tillhör de där som sitter kvar och ser eftertexterna. När eftertexterna till Stephen Daldrys (BILLY ELLIOTT, TIMMARNA, THE READER) EXTREMT HÖGT OCH OTROLIGT NÄRA rullat klart, vände jag mig om till några kollegor (jodå, självklart sitter jag även långt fram för maximal upplevelse) och trumpetade "VILKEN AVSKYVÄRD FILM! FY FAAAN!"
Detta drama är nominerat till två Oscars; för bästa film och så har ju Max von Sydow nominerats för bästa manliga biroll. Det vore skandal om det här skräpet tilldelas statyetten för bästa film - fast å andra sidan, det är väl sådant här som går hem hos akademin. Jag inbillar mig att man bör vara högborgerlig amerikan för att uppskatta den här filmen.
Baserad på en roman jag inte vill läsa, handlar EXTREMT HÖGT OCH OTROLIGT NÄRA om den nioårige Oskar Schell (Thomas Horn), som förlorade sin far (Tom Hanks) vid attacken mot World Trade Center. Den här farsan var ett riktigt praktexemplar, världens mest perfekta människa, en präktig, korrekt och gladlynt helyllekille - av den typ Hanks ju så ofta gör. Lille Oskar saknar sin far något enormt. Och hans känslor blir desto större då han lider av någon bokstavskombination. Han nämner att han en gång testats för Aspergers. Han är en borderlinekille. Lillgammal, överintelligent, stirrig, gapig, intensiv, och till på köpet är han utseendemässigt självklart ett sådant där A-barn de tillverkar i en hemlig fabrik i Hollywood. När han behöver lugna ner sina känslor skramlar han dessutom med en tamburin (!) och ofta får vi se ungjäveln gå omkring med den där tamburinen.
En dag råkar Oskar slå sönder en vas, och i denna hittar han ett litet kuvert märkt "Black" och i detta finns en nyckel. För att hantera sorgen efter fadern, får grabben för sig att han ska hitta låset nyckeln passar till - kanske finns där ett sista budskap från den allsmäktige Tom Hanks. Oskar gör en lista på alla som heter Black inom ett visst område i New York; över 400 pers, och så beger han sig iväg för att träffa dem allihop, en i taget.
Tvärs över gården bor Oskars farmor, som har en ny inneboende - Max von Sydow. Denne åldrade tysk säger inte ett ord under hela filmen; rollfiguren slutade prata efter en händelse under kriget. Dessutom är det möjligt att gubben är Oskars farfar. Gubben kommunicerar med lappar och vill göra Oskar sällskap på skattjakten, och så blir det. En vänskap utvecklas.
Sandra Bullock spelar Oskars stackars moder som grabben inte verkar ha mycket till övers för - så hon tillbringar sina scener med att se sorgsen ut. John Goodman är portvakt i några scener.
Jag tyckte att EXTREMT HÖGT OCH OTROLIGT NÄRA var provocerande usel. En extremt jobbig och otroligt irriterande film som kröp under skinnet på mig. Det här är extremt sentimentalt och otroligt sirapsindränkt. Emellanåt balanserar filmen farligt nära gränsen till ren kalkonfilm. Ibland - i synnerhet under Bullocks scener - kommer jag att tänka på THE TREE OF LIFE, en annan vidrig film.
Värst av allt är den där lille ungen. Jag blev vansinnig på honom. Han får vara hur duglig skådespelare som helst, men jag misstänker att han egentligen är en 47-årig dvärg. Vid ett par tillfällen går han igång och babblar så hysteriskt att jag satt och siktade på filmduken med mitt osynliga gevär. Jag ville slå tamburinen i skallen på grabben.
Logiken haltar också betänkligt. Och det blir bara dummare och dummare. Ni skulle inte tro mig och jag återger vad som sker under upplösningen. Det är alldeles för dumt. Extremt osannolikt och otroligt korkat. Det hela mynnar dessutom ut i en antiklimax.
Men Max von Sydow, då? Jo, han är bra. Han ser vital ut för att vara 82, hans rollfigur är sympatisk. Men jag gissar att Christopher Plummer - även han 82 - kommer att tilldelas birollsoscarn för sin härliga roll i BEGINNERS, som för övrigt är en mycket bra film.

(Biopremiär 17/2)