Malmö: en liten bit av New York City

Klockan tolv på lördagar ställer sig ett litet gäng volontärer på Värnhemstorget i Malmö och bjuder förbipasserande på mat; soppa, bullar, kaffe, te och kakor. Detta har de visst hållit på med i flera år, fast jag hörde inte talas om det förrän i höstas. Maten kommer från restauranger, hotell och kondis, som skänker vad som blivit över. Det är förstås lätt att tro att det är något slags soppkök för samhällets utslagna, men det är avsett för alla som passerar.
Själv har jag bara varit där tre gånger; senast idag, och då beroende på att jag råkade gå förbi när de stod där. Jag vet en del personer som medvetet går dit för att käka gratis, men allvarligt talat - det är inte speciellt trevligt att stå på skitfula Värnhemstorget en grå och blöt vinterdag och äta soppa och bullar.
... Och sedan har vi klientelet som går dit. Jag vet inte var de kommer från. De syns aldrig till annars. Men även om det som sagt inte är meningen, får folket det hela att se ut som ett evenemang för alla som är down and out. Jag kommer osökt att tänka på de där soppköken som brukar förekomma i filmer om New York. De finns säkert även i verkligheten, men ni vet vad jag menar. Någon hurtig och hyvens person brukar extraknäcka med att leende servera soppa i en rälig gränd i en rälig del av New York. Folk som ser ut som spetälskesjuka inlindade i filtar står och köar.
Så ser det nästan ut på Värnhem. Idag dök det upp en liten, liten tant med en kundvagn hon snott från Hemköp. Hon knuffade undan folk med vagnen för att komma fram. En tystlåten man iförd foppatofflor, hög hatt och gigantiskt skägg hade soppa insmetat i precis hela skägget. En ung tjej som antingen var påtänd eller svårt psykiskt sjuk fick panik när hon inte kunde hitta en kille som brukar jobba där. En tjock liten invandrartant i huckle hade med sig en stor kasse och försökte ta med sig en massa bullar hem. En snubbe som bara var lite bakom flötet kastade brödbitar till duvorna alldeles framför serveringsbordet. 20-30 duvor slogs om bitarna mellan benen på folk. En karl med ett stort sår i ansikte blängde surt på folk och såg aggressiv ut.
Och så vidare.
Men soppan var god.
Kan tänka mig att det är trevligare på våren och sommaren, när det är varmt och solen skiner.