Årets första filmrecension. Hur börjar man filmåret 2012 på bästa sätt? Med en slasher, förstås! Fast ska jag vara ärlig var nog MASK MAKER, som släpptes för drygt två veckor sedan, inte det allra bästa sättet att inleda året på (dock bättre än TROLLKARLEN FRÅN OZ, som höll på att driva mig till vansinne och som jag övergav efter 40 minuter).
Omslaget ståtar med namn som Treat Williams och Michael Berryman. Williams dyker upp cirka tre minuter in i filmen - och ungefär föra minuter in blir han mördad. Han dyker upp igen i en kort flashback i mitten av filmen. Sammanlagt är han kanske med tre minuter. Berryman spelar en snäll butiksinnehavare och har en något större roll, men han syns bara fem-sex minuter sammanlagt.
Nå. MASK MAKER, i regi av skådespelaren Griff Furst som gjort flera filmer för The Asylum, är en väldigt traditionell och gammaldags slasher. Efter en prolog med mystisk kvinna som pratar franska, ett spädbarn, mystiska riter och upprepade och beväpnade bybor, hoppar vi till nutid och presenteras för De Unga Paret. Tjejen fyller år och killen har en överraskning. De kör ut på vischan och där visar det sig att killen köpt ett stort gammalt hus de ska bo i. Självklart utan att fråga tjejen. Det skulle ju bli en överraskning. Men hon blir sur. Tacka fan för det. Vad skulle väl du säga om din respektive plötsligt köpte en fallfärdig gammal kåk mitt ute i ingenstans och krävde att ni skulle flytta in där?
Snart blir tjejen lite gladare och de flyttar in, men de upptäcker en massa konstigheter, kvarlämnade föremål och grejor, och byborna tycker inte alls om att de flyttat in i huset, som stått tomt i 40 år, eller vad det nu var, och där det hänt något Hemskt och Otäckt en gång i tiden.
Parets polare kommer över för att partaja och ha sex, men snacka om osis - den där ondskan finns kvar på stället. En tosing med vanställt ansikte traskar omkring och yxar ihjäl folk och passar även på att skära av deras ansikten, så att han kan bära dem som mask.
MASK MAKER (som även är känd som MASKERADE) är överraskande snygg; filmfotot är bättre än väntat, och dessutom är skådespeleriet ett par snäpp över standardnivån - om vi utgår från en låg standard. Däremot är manuset så standard det kan bli. Självklart har vi sett allt förr. Egentligen är det ju inget fel med det, vad spelar det för roll om man sett allt förr - om produkten är bra? Men MASK MAKER fläskar inte på tillräckligt. Kanske är det så att filmen är lite för snygg? Stämningen blir aldrig riktigt hotfull och påträngande. Och vad gäller våldet går man inte tillräckligt långt. Visst är filmen blodigare än många av de ursäkter för skräckfilmer som produceras idag och som är riktade till en väldigt ung publik som inte gillar hård skräck, men det känns ändå rätt återhållsamt.
Mannen med masken är inte en speciellt intressant mördare, tvärtom är han ganska tråkig - vilket jag även tycker att hela filmen är. Oinspirerat och inga överdrifter. Och ingen humor heller, för den delen.
Dock har jag förstås sett oändligt många sämre skräckfilmer. MASK MAKER funkar till en kopp kaffe eller två.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar