Innis Casey är filmens tosing. Han kör bärgningsbil och bor på ett stort skrotupplag. Där har han även en stålklädd källare i vilken han förvarar kvinnor han kidnappar, våldtar, och - när de är mogna - dödar och äter upp. Han är nämligen kannibal, den här killen.
I början av filmen kidnappar han en tonårstjej på väg till en halloweenfest. Han tvingar henne emellanåt att äta människokött. Han till och med tvingar henne att tillaga det. För att göra det hela ännu värre, berättar tjejen att hon är vegetarian!
Vivica A Fox är den stenhårda FBI-agenten Samantha Deatherage som efter att tveklöst ha skjutit ihjäl två skurkar, sätts på att leta upp den försvunna tösen. Det dröjer inte länge innan hon träffar på kannibalen, men övermannas och slängs ner i källaren. Ett par gånger dyker Brad Dourif upp som sheriff. Han tycker allt att det är något skumt på gång på det där skrotupplaget...
Problemet med JUNKYARD DOG (regisserad av Kim Bass) är att filmen känns alldeles för mycket som en TV-film - vilket det kanske också är, även om det inte står någonstans. Förvisso en del blod, men inga svordomar och inget naket, och filmfotot är oinspirerat och rudimentärt. I en scen pratar FBI-agenten med mördaren i flera minuter, allt filmat ur en och samma vinkel.
Vidare finns här en del logiska luckor. Varför förvarar kannibalen en massa prylar i källaren som kan vara lämpliga att använda om man vill fly? Och varför är de två inspärrade så dåliga på att fly? De ges flera chanser, men klantar sig hela tiden. Vid ett par tillfällen pratar rollfigurer högt för sig själva, vilket alltid är irriterade. Det är ytterst sällan folk tänker högt i sin ensamhet.
Innis Casey är dock rätt bra som tosingen, han ser ut som en trevlig All American Guy. Vissa scener är också rätt bra, och filmen hade kunnat bli något om man tagit ut svängarna lite mer.
Inlägg
4 kommentarer:
Jag pratar ofta högt med mig själv i min ensamhet när ingen hör, och till och med ibland på jobbet när folk eventuellt hör. Tror inte det är så ovanligt.
Enstaka svordomar. En och annan mening när man funderar. Men normalt folk håller inte långa - eller kortare - monologer. I synnerhet inte sådana som enbart är till för att åskådare ska förstå vad som pågår.
Jag gör nog faktiskt det. Det tyder alltså på vad jag länge misstänkt: jag är i själva verket bara en rollfigur i en dålig film.
... Däremot har jag konstaterat att många människor läser högt, eller åtminstone rör på läpparna och viskar. I synnerhet vid datorskärmar - och extra ofta när de har hörlurar på sig.
Skicka en kommentar