Bio: Katinkas kalas

Foton copyright (c) Folkets Bio

Efter att nya HAMILTON har vält kioskerna, är det dags för en svensk film som garanterat kommer att resa upp kioskerna igen. KATINKAS KALAS är så långt ifrån en blockbuster eller en publikfilm man kan komma. Den är även långt ifrån en färdig film, redo att visas på bio.

Mia Mountain (heter hon så på riktigt?) spelar Katinka, som bor med sin make Greger (Ludde Hagberg) i ett stort, flott hus med pool och trädgård på en synnerligen idyllisk landsbygd. Katinka fyller år, de förbereder en födelsedagsfest, och Greger lagar exklusiv mat.

Så anländer gästerna, fyra pers som inte verkar ha så mycket gemensamt med vare sig varandra eller Katinka och Greger. Enligt pressmaterialet är de "hipsters som tillhör en kulturell överklass". Och det stämmer väl. I varje fall tillhör de den övre medel- eller något slags överklass.

Men så dyker plötsligt och oväntat Katinkas slarver till bror Joel (Fredrik Lundqvist) upp tillsammans med sin nya flickvän Linda (Yohanna Idha - stavar hon så på riktigt?). Linda är programledare för ett ring-in-och-tävla-program på TV och en billig typ, hon ger ett slampigt, korkat och obildat intryck. Stämningen blir konstig under middagen som följer, och snart urartar det ännu mer; Lindas och Joels närvaro får festdeltagarna att inse det ena och det andra om sig själva och varandra. Katinka kedjeröker från början till slut, och ibland röker de medverkande fetingar också.
Låt mig ta det positiva först. Filmfotot är alldeles utmärkt. Inte så kul och innovativt, men det för tankarna till reklamfilm från 1970-talet.
Timotejschampo. Skirt, vackert, somrigt, Elvira Madigan - vaselinet är inte långt borta. Man har även bemödat sig att göra trevliga förtexter som utgår från akvareller och teckningar föreställande olika scener ur filmer (en allmogevariant av SPIDER-MAN 2-förtexterna?). Mia Mountain nominerades till l’Oreal Paris Rising Star vid Stockholms filmfestival 2011, och hon är onekligen bra i sin långfilmsdebut.

... Men för övrigt brister det här dramat så att det knakar i alla fogar. Filmiskt är det fullkomligt ointressant, eftersom hela filmen är dialogbaserad. Och två tredjedelar av den myckna dialogen är fullkomligt onödig. Folk babblar och babblar om fullkomligt irrevelanta saker utan att handlingen förs framåt. Detta hade förstås fungerat om dialogen var välskriven och skådespelarna dugliga - men så är inte fallet. De medverkande fäller krystade repliker på de mest onaturliga sätt, i vissa fall är standarden lägre än normal porrfilmsklass. Även Yohanna Idha nominerades till l’Oreal Paris Rising Star vid Stockholms filmfestival 2011, men hon spelar över.

En del scener och vissa replikskiften är medvetet komiska - men i alldeles för många fall vet jag inte om det är på djupaste allvar eller avsett att vara kul. Mot slutet för den märkligt fjollige Joel en dialog med Katinka, under vilken han är naken och hela tiden håller en handduk för skrevet på olika sätt. En riktig kalkonscen. Apropå naket: ganska exakt 60 minuter in i filmen visar Linda brösten. Jo, jag vet hur långt in i filmen det var, eftersom jag tittade på klockan var tionde minut.

Ett replikskifte lyder något i stil med "Fatta vad jag är rädd för dvärgar!" - "Men så kan du väl inte säga, det heter väl ändå 'kortväxta'! Att säga 'dvärg' är ju som att säga 'neger'!". Nej, jag tänker inte byta namn på TOPPRAFFEL!s betygsystem till Syndiga Kortväxta.

Alla rollfigurerna är superklyschor, vilket antagligen är avsiktligt för att vi ska få se dem förändras under filmens gång - men absolut ingenting kommer som en överraskning. Det är det gamla vanliga. Vi har sett allt förut. Både bättre och sämre. Svenskt standarddrama modell 1A med ett svagt eko av Bergman. Hm, varför hör man aldrig unga, svenska filmstudenter säga att de inspireras av, tja, Bert I Gordon? Då hade vi ju fått se festliga filmer!

KATINKAS KALAS känns som ett avslutningsprojekt från en filmutbildning. Och filmen är alldeles, alldeles för lång. Den varar bara 97 minuter, men känns som fjorton timmar. Det hela hade funkat betydligt bättre som en novellfilm. Trots detta hyser man tydligen en viss övertro på filmen - bara här i Malmö kommer den att gå upp på både Spegeln och Filmstaden. Fråga är bara vem de har tänkt ska betala pengar för att gå och se det här - mer än de inblandades kompisar och släktingar. Det finns ingen som helst orsak att se KATINKAS KALAS, om man inte är specialintresserad av nya, unga, svenska filmare.

Mia Mountain kan dock bli något. Ge henne en roll i en riktig film! Långfilmsdebuterande regissören Levan Akin ska filmatisera den ockulta bästsäljaren "Cirkeln" härnäst.

(Biopremiär 20/1)