torsdag 26 januari 2012

Bio: The Descendants

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox

Alexander Paynes SIDEWAYS är en av 2000-talets absolut bästa filmer. En film som tillhör den där trevliga gruppen "movies for grown-ups", och som inte ska blandas ihop med vare sig "svår" konstfilm eller "adult movies". Jag konstaterar att jag inte sett Paynes ABOUT SCHMIDT, jag minns inte om jag såg ELECTION (Hm, gjorde jag det?), och tidigare titlar har jag inte sett. Men tack vare SIDEWAYS hade jag förstås högt ställda förväntningar på THE DESCENDANTS. Visst, den har ju även nominerats till fem Oscars - men det behöver ju inte betyda speciellt mycket. Det är mycket mög som Oscarsbelönats genom åren.

Jag ska väl inte påstå att mina förväntningar kom på skam, men THE DESCENDANTS är en svagare film än SIDEWAYS - vilket jag misstänkte att den skulle vara.

George Clooney (från RETURN TO HORROR HIGH) är advokaten Matt King, som bor på ett grådaskigt och regnigt Hawaii. Just nu är hans liv allt annat än kul. Hans fru Elizabeth har slagit i huvudet i en båtolycka och ligger som en grönsak på sjukhuset, hon är i princip döende. Matt har problem med sin drygt tioåriga dotter Scottie, som börjat bära sig illa åt i skolan - ett beteende som antagligen beror på Elizabeths olycka. Äldsta dottern Alexandra går på något slags specialskola på en annan ö; hon är ett riktigt problembarn som super, knarkar, svär och lever jävel. Men Matt tycker att 16-åringen också ska vara hemma nu när morsan har kort tid kvar.

Men inte nog med att Matts fru är döende och det faktum att han inser att han glidit ifrån sina döttrar, han råkar också få veta att Elizabeth varit otrogen! Jodå, eftersom Matt alltid jobbade och deras äktenskap inte var en höjdare, hade hon fått tag i en fastighetsmäklare spelad av Matthew Lillard. Matt blir besatt av att hitta denne mäklare, om inget annat för att även han ska kunna få ta farväl av Elizabeth.
THE DESCENDANTS lever helt på sina skådespelare, dialog och några av rollfigurerna. Själva handlingen tycker jag inte är något speciellt - dessutom går filmen och blir lite väl sentimental mot slutet, vilket drar ner helhetsintrycket. Men under vägen dit är det bitvis riktigt roligt, ibland smått absurt. Alex har en konstig killkompis, som är skitkul - han klarar inte av att säga något- eller bete sig normalt. Och han släpas med under familjens besök hos släktingar och jakt på mäklaren.

Robert Forster dyker upp i en liten roll som Elizabeths far, och han är som alltid fantastisk. Det är kul att denne gamle B-actionkille fått en nytändning som karaktärsskådespelare. Matthew Lillard var det längesedan jag såg, jag tror inte att jag har sett honom i något sedan han var Shaggy i SCOOBY-DOO-filmerna. Det känns allt lite märkligt att se denne kille som medelålders mäklare. Även Beau Bridges har en liten roll som Matts kusin. Han börjar bli mer och mer lik sin bror Jeff, den där Beau.
Och George Clooney själv, då? Är han värd sin Oscarnominering? Jodå, han är naturligtvis bra. George Clooney är väl alltid bra. Nu har jag inte sett tre av de filmer vars manlige huvudrollsinnehavare nominerats, men jag gissar att det är hugget som stucket vem som får guldgubben. Fast det ser onekligen ut som om THE ARTIST kommer att kamma hem det mesta på galan.

Jag kan nog sträcka mig till att ge THE DECENDANTS en fyra i betyg, så då gör jag det.








(Biopremiär 27/1)

2 kommentarer:

Biscanbauer sa...

Oh, du måste se About Schmidt. Bästa insatsen, tilsammans med The Pledge, som Jack Nicholson gjort sen jag-vet-inte-när.

Pidde Andersson sa...

Det är väl som att svära i kyrkan, men jag tycke att det är rätt tradigt när en åldrad Jack Nicholson dyker upp och bara är Jack Nicholson - vilket han väl gjort i sina filmer de senaste tjugo åren. Fast det är klart, det kan bero på att han figurerat i så många tradiga filmer på sistone.
Jag lär väl se ABOUT SCHMIDT om den korsar min väg.

Skicka en kommentar