torsdag 22 december 2011

Bio: The Girl with the Dragon Tattoo

Foton copyright © Sony Pictures Entertainment

Så här i efterhand tycker jag att jag var alldeles för snäll mot MÄN SOM HATAR KVINNOR, när jag recenserade den i februari 2009 på "gamla" TOPPRAFFEL! - jag gav filmen en fyra. Antagligen var det för att jag häpnades över att det gjorts en svensk thriller som inte var aptrist och totalt slätstruken. Jag borde nog nöjt mig med en trea, och de två följande filmerna var ju betydligt sämre.

David Finchers amerikanska nyinspelning THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO pressvisades inte i Malmö - av "säkerhetsskäl". Vilket förstås är dumheter. Det är ju knappast vi journalister som sitter och spelar in filmer för att lägga ut på nätet. Och om bolagen verkligen vill hålla säkra pressvisningar, bör de lämpligen köra filmerna i Malmö, med tanke på hur få personer vi är som värvarar. Nåja. Jag fick alltså klämma den här nya filmen på en ordinarie visning, den allra första.

För mig som svensk blev David Finchers av många efterlängtade film en ganska udda och smått surrealistisk upplevelse. Detta är antagligen den första stora amerikanska film som gjorts om svenska rollfigurer, som utspelar sig i Sverige och som dessutom filmades på plats i Sverige. I Paul Newman-rafflet JAGAD AV AGENTER (1963) fuskade man lite, för att inte tala om Bob Hope-komedin SVEDALA ALLA GÅNGER (1965) i vilken man inte bemödade sig att åka till Sverige alls.

Eftersom jag ju redan har recenserat den svenska versionen, finner jag det meningslöst att återge handling och mina tankar om filmen här och nu, så klicka istället HÄR och läs min gamla text. Handlingen är förstås densamma i Finchers version, även om man gjort några småändringar och stoppat in en nyv twist på slutet. Och nej, jag har fortfarande inte läst romanerna, jag har inte för avsikt att läsa dem, och jag har inte sett de längre TV-versionerna av de svenska filmerna.

Den här gången är det James Bond, det vill säga Daniel Craig, so spelar journalisten Mikael Blomkvist, som anlitas av Christopher Plummer för att försöka lösa (det ganska ointressanta) fallet med en flicka som försvann och troligen mördades för 40 årsedan. Den ganska okända amerikanskan Rooney Mara porträtterar den ikoniska hackern/Gotharen/socialt missanpassade Lisbeth Salander. I den svenska versionen såg vi ju unga Noomi Rapace i rollen, som blev biljetten till en Hollywoodkarriär; hon meverkar förstås i både den nya Sherlock Holmes-filmen och i de kommande ALIEN-prequelen PROMETHEUS (... Medan Micke Nyqvist, som var Blomkvist, spelar skurken i MISSION: IMPOSSIBLE - GHOST PROTOCOL, vars trailer ligger innan THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO). Jag skulle inte förvånas om Salanderrollen gör för Mara vad den gjorde för Rapace. 

David Finchers två timmer och 38 minuter långa epos öppnar med tuffa förtexter ackompanjerade av excellent musik: Trent Reznors och Karen Os cover på Led Zeppelins gamla "Immigrant Song", samma låt som hörs på filmens trailer. Jag såg filmen på en stooor biograf med mycket bra ljudsystem, vilket gjorde förtexterna till en rätt omtumlande upplevelse. Led Zeppelin har jah aldrig gillat, men jag är ju gammal Trent Reznor-fan. Reznor står, tillsammans med Atticus Ross, även för resten av filmmusiken, som är rätt stämningsfull och minimal - den består främst av rytmer och ljud man knappt noterar. En rollfigur bär en Nine Inch Nails-tröja, vilket förstås är lite kul.

Under filmens första halvtimme, kanske till och med under dess första tredjedel, kändes det som om jag såg samma svenska film en gång till. Sedan insåg jag att, jösses, det är ju samma film jag ser en gång till - med den stora skillnaden att jag ser en mycket bättre version av den. Inspelningsplatser, kulisser och i vissa fall även skådespelarna ser ut som i den gamla filmen. Men allting är bättre, det är mer filmiskt, berättandet är bättre och så även dialogen.

En väldigt märklig detalj i den här filmen, är att skådisarna pratar med något slags "svensk" brytning, vilket förstås låter lustigt i våra öron. Jag antar att det är vad fransmän och tyskar och folk i flera andra länder alltid tyckt när amerikaner spelat fransmän och tyskar (om nu fransmän och tyskar lyckas se odubbade versioner), men nog känns det onödigt att ge den engelska och amerikanska skådisarna något slags skandinavisk twist - och själv tycker jag att de låter som norrmän. Daniel Craig struntar i brytningen och pratar med sin vanliga accent, medan svensken Stellan Skarsgård drar till med sitt vanliga, lätt amerikanska uttal. Det finns många fler svenska skådisar i filmen; legender som Per Myrberg, många av dem är riktigt gamla - vilket innebär att de talar med rätt kraftig brytning, vissa av dem med kraftig stockholmsaccent; så kallad Björn Borg-engelska.

Det förekommer ytterligare några mindre märkligheter; folk röker på nattklubbar, men som helhet är bilden av Sverige och alla detaljer fantastisk, mycket är häpnadsväckande korrekt. Salander handlar visst på Ica Kvantum i Sickla - fast det vore ju skojigare om det var Daniel Craig som gjorde det, han var trots allt med i Kvantum of Solace.

Men detta är SE7EN-regissören David Finchers version av Stockholm - och Sverige - så allting är väldigt mörkt, dystert och hotfullt, och inte lika harmlöst som verklighetens Sverige oftast ger intryck av att vara. Jag gillade verkligen att Landskrona figurerar flera gånger, detta måste vara första gången denna stad förekommer i en Hollywoodfilm - om än bara på en karta, på en datorskärm och i en tidningsartikel. Men ändå! Malmö förekommer inte alls.

Som jag nämnde är detta en mycket lång film, och eftersom jag sett den tidigare versionen visst jag vad som skulle hända och vem mördaren är. Trots detta upplevde jag inte THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO som tråkig och seg. Detta är en fascinerande film, väldigt underhållande, och om man inte känner till dess handling gissar jag att den även är riktigt spännande.

Rooney Maras Lisbeth Salander är fortfarande en mycket konstig figur det är svårt att relatera till, men hon är betydligt mer sympatisk är Noomi Rapaces tolkning. Rapaceversionen var bara bisarr, skitkonstig och svår att tycka om. Massor av människor tyckte att hon var cool, men det gjorde verkligen inte jag. Hon agerade egendomligt, hennes repliker var märkliga, hon var långt ifrån en riktig människa. Rooney Mara är lite mjukare och hon slipper fälla konstiga repliker. Och regi och filmfoto är bättre, men det behöver jag knappast påpeka.

Jag skulle inte förvånas om den här filmen blir en stor framgång, och jag skulle inte ha något emot att se Mara och Craig återkomma i filmer baserade på de två andra böckerna i trilogin. Om David Fincher står för regin. Och åter anlitar Trent Reznor.

Just det, jag gillade att mördaren lyssnar på Enya medan han torterar vår hjälte!





(Biopremiär 21/12)


0 kommentarer:

Skicka en kommentar