Bio: Förbjuden kärlek

Foton copyright (c) NonStop Entertainment
Jasså, jaha minsann. Då har man sett ännu en iransk film. I alla fall nästan. Det visar sig nämligen att FÖRBJUDEN KÄRLEK inte alls är speciellt iransk. Det är en fransk-amerikansk-iransk samproduktion, och för säkerhets skull inspelad i Beirut. De hade knappast kommit undan med att spela in den här på plats i Teheran, där filmen utspelar sig.
Regissören och manusförfattaren Maryam Keshavarz är iranska, men verksam i USA, där hon enligt uppgift även är född. Jag antar att samtliga skådespelare är iranier, men bosatta i andra länder - och de är tack vare den här filmen förbjudna att återvända hem. FÖRBJUDEN KÄRLEK är nämligen bannlyst i Iran.
Redan under förtextsekvensen framgår det med all önskvärd tydlighet att detta inte är någon vanlig iransk film. Förtexterna är på engelska och de är väldigt stylade och exponeras över en magdansande kvinnas bål. Det är väldigt flott och västerländskt.
Tonårstjejerna Atafeh (Nikohl Boosheri) och Shireen (Sarah Kazemy) är bästa vänner. Ja, mer än så. De har gott och blivit kära i varandra och utforskar sin sexualitet. De utforskar även stadens undergroundkultur - de går på illegala nattklubbar, de hinkar sprit och tar droger, och de hänger med coola, regimkritiska killar och några bögar.

Atafeh kommer från en överklassfamilj, hon bor tjusigt med sin kärleksfulla familj. Shireen i sin tur har en annan, enklare bakgrund och hennes föräldrar var regimkritiker. Atafehs äldre bror Mehran (Reza Sixo Safai) kommer hem från en drogavvänjningsklinik och ändrar sitt liv radikalt - han blir djupt religiös, vilket ingen annan i familjen är. Han ser inte med blida ögon på systerns vilda liv och böjelser. Atafeh och Shireen drömmer om att fly till Dubai, där de ska leva lyxliv och gå på lesbiska nattklubbar.
Då och då gör polisen razzior på de illegala klubbarna och när Atafeh och Shireen åker dit blir saker och ting mer än komplicerade.
FÖRBJUDEN KÄRLEK är en väldigt snygg film, väldigt västerländsk i sitt berättande och sin estetik. Tjejerna är snygga liksom de flesta av de övriga medverkande. Detta gör att filmen emellanåt blir lite ... Ja, jag vet inte. Filmen innehåller några lesbiska sexscener och dessa ser ut att vara gjorda av Andrew Blake. Flott mjukporr för en straight publik.
Dessutom är filmens budskap otroligt övertydligt, manuset och främst dialogen tenderar ibland Staffan Hildebrand-klass. Filmen är förstås extremt regimkritisk - vilket ju är bra. Men en del inslag är i simplaste laget.
Samtidigt är väldigt mycket av det som skildras oerhört intressant. Jag hade förstås ingen aning om hur den iranska undergroundscenen ser ut. Jag vet inte vad ungdomar har för sig i Teheran, vad det finns att göra.

I en scen åker hela familjen till stranden för att ha kul. Männen bär badbyxor och badar, medan kvinnorna är fullt påklädda och måste hålla sig undan vattnet. De spelar även beachvolleyboll.
I en annan scen dubbar tjejerna och några killar den amerikanska filmen MILK till persiska för att prångla ut den på svarta marknaden. Väldigt rolig scen, i synnerhet när de dubbar kärleksscener.
FÖRBJUDEN KÄRLEK är aldrig tråkig, men någonstans känns den lite väl enkel. Ungefär som en demonstrationstågsbanderoll. Eller som en Hollywoodproduktion.
I ett par scener spelas vad som låter som iransk punk, men jag är osäker - jag kunde inte urskilja språket de sjöng på, det kan ha varit engelska. Men om det är iransk punk, är det ju ashäftigt.

(Biopremiär 2/12)