Bio: Arthur och julklappsruschen

Foton copyright (c) Sony Pictures Entertainment

Julfilm brukar ofta vara en ganska ... äcklig genre. Åtminstone när det handlar om amerikanska julfilmer. Ni vet, det är kletigt och sentimentalt och religiöst - eller så är det groteskt överdrivet, hysteriskt och fullt av blinkande ljus och mög.

ARTHUR OCH JULKLAPPSRUSCHEN är en brittisk-amerikansk film från Aardman; bolaget bakom bland annat WALLACE & GROMIT, vilket förstås gör mig lite mer positivt inställd. Förvisso gillade jag inte trailern alls, men filmen hade ju potential att vara bättre och roligare än konkurrensen.

Och jodå. Jag blev allt lite överraskad. Det här var ju inte så dumt - även om filmen är dubbad till svenska och i ganska onödig 3D.

Vi får veta hur jultomtens julklappsutdelning verkligen fungerar. Hur tomten lyckas dela ut julklappar till alla barn i hela världen på en och samma gång (tydligen även till barn i länder där man inte firar jul). Den nuvarande tomten har suttit på sin post sedan 1942 och är mest något slags kuttersmycke; hans stab sköter jobbet - då framför allt ett par tusen små nissar som hanterar kontrollpanelerna i det gigantiska högkvarteret på Nordpolen. Nissarna far Jorden runt i en gigantisk kamouflerad farkost och tar sig på värsta ninjasätten in i hem för att smyga in klappar under granarna. Men när filmen börjar jag blir genast konfunderad. Vi får nämligen först se hur det går till när julklappar ska delas ut i danska Århus, av alla ställen. Förvisso verkar alla skyltar vara rättstavade, men det är natten till juldagen, kalkonen står i ugnen och nissarna tar sig in genom skorstenen för att stoppa julklappen i en strumpa. Med andra ord, det går till precis som i den anglo-amerikanska traditionen, men i Danmark firar man jul ungefär som i Sverige - julemanden kommer på julafton och det danska julbordet påminner om det svenska.

I vilket fall: det börjar bli dags för jultomten att dra sig tillbaka och äldste sonen Steve vill ta över. Steve är en militärisk, effektiv herre som egentligen inte ger så mycket för jul, julstämning, kärlek och allt det där andra. Till skillnad från den unge Arthur, som entusiastiskt sköter barnens önskelistor och älskar julen. Fast Arthur är förstås lite halvklantig och därför mindre lämplig som jultomte.

När årets julklappsutdelning är avklarad upptäcker man till sin fasa att man glömt dela ut en julklapp till en liten flicka i England. Steve tycke inte att det är hela världen, hon kan allt få den lite senare, medan Arthur anser det vara en katastrof - så han tar på sig uppdraget att dela ut klappen innan flickan vaknar. För att lyckas med detta får han hjälp av sin farfar, den förre tomten, en bisarr och krum liten gubbe som konstant pratar om hur mycket bättre det var på hans tid när jobbet inte var så high-tech. De rotar fram den gamla kasserade släden, hämtar renarna, och tillsammans med den lilla nissan Bryony beger de sig ut på ett äventyr där de kämpar mot klockan.

ARTHUR OCH JULKLAPPSRUSCHEN (som heter ARTHUR CHRISTMAS i original, kunde den inte fått heta JULARTHUR på svenska?) är regisserad av Sarah Smith och kan väl inte riktigt jämföras med Aardmans tidigare produktioner. Det är inte lika roligt, inte lika vansinnigt och kreativt. Dock är filmen betydligt bättre än mycket annan animerad film som görs idag. Figurdesignen är bättre och roligare, och en del infall och inslag är väldigt kul.

Fast filmen är alldeles för lång och självklart kan man inte låta bli att kleta till det med amerikansk julsentimentalitet på slutet. Det hade förresten varit kul att få se filmen med engelska originalröster; då hade vi fått James McAvoy, Bill Nighy, Hugh Laurie, Imelda Staunton, Michael Palin, Robbie Coltrane, Joan Cusack och många andra, istället för de gamla vanliga, trista svenska TV3-rösterna.

(Biopremiär 2/12)