Den misslyckade bakfumlaren

OBS att bilden inte har med artikeln att göra

Ja, jösses.

Den gångna veckan har jag tre gånger gjort något jag inte gjort på evigheter. Jag har ...

... bakat.

Bröd.

Traskade runt i en butik och handlade, och konstaterade att de hade extrapris på mjöl, så jag tänkte, ja, vaffan, why not? Så jag tjackade upp mig på mjöl och jäst och annat.

Nu hör det till saken att jag bakade en hel del en gång i tiden.

På 90-talet.

Fast då hade jag en gammal ärvd hushållsassistent. Den gjorde processen enkel. Det första som slog mig nu var att, mög, jag har ju inte längre en hushållsassistent! Vad gör jag nu?

Jo, jag rör och knådar förstås för hand. Självklart iförd slips.

Jag följde ett recept på det ena mjölpaketet. Lantbröd. Simpelt.

Det gick åt helvete.

Jag följde receptet till punkt och pricka, men ändå plockade jag ut två små bautastenar ur ugnen. Limporna var dödbakade, tunga som fan och utmärkta att använda som tillhygge. Kanske i en snapphanefilm.

Och inte var de goda heller. Bröden smakade absolut ingenting.

Ett par dagar senare gjorde jag ett nytt försök. Den här gången improviserade jag lite, och se - det gick nu betydligt bättre. Limporna blev fluffigare, de bidde inte dödbakade.

Men de smakade fortfarande inte så mycket.

Igår gjorde jag ett tredje försök med återstoden av mjölet. Nu experimenterade jag hejvilt.

Och misslyckades totalt.

Den här sista gången hade jag lyckats knåda ihop två skitfula, extremt ojämna knölpåkar. Som inte smakade så mycket de heller.

Märkligt.

Ja, jag får väl kompensera det hela med att införskaffa smakrika pålägg. För nu har jag en massa misslyckade, hembakade brödlimpor intryckta i frysen.