Bio: Bobby Fischer Against the World

Foton copyright (c) NonStop Entertainment

Schackraffel på toppnivå, kan det vara något?

Jag vet ingenting om schack. Det hände ibland att jag spelade schack som barn, men jag tyckte att det var rätt ... trist. Att titta på folk som spelar schack är nog ännu tristare. Alltså vet jag ingenting om alla dessa schacktävlingar och världsberömda schackmästare.

Bobby Fischer hade jag dock läst- och hört talas om - men inte under hans verksamma karriär som geniförklarad och världens främst schackspelare. Jag var inte så gammal 1972, då han stod på topp. Däremot minns jag notiser och artiklar från 2000-talet, då han grävts fram efter att ha varit försvunnen i åtskilliga år.

Amerikanen Fischer var schackmästare redan som 15-åring. Han var en enstöring som vigde sitt liv åt schack, främst beroende på synnerligen märkliga familjeförhållanden. Grabben ägnade sig inte åt någonting annat än schack, han flydde in i spelets värld för att undvika omvärlden.

Han fortsatte att vara en märklig enstöring utan fast bostad även när han tävlade, och 1972 fick han chansen att möta den ryske mästaren i en rafflande kamp på Island. Fischer hade sett till att schackintresset skjutit i taket hemma i USA; landskampen blev något slags sittande, slagsmålsfri boxningsmatch som direktsändes på TV - och tydligen stannade hela USA upp under partierna; alla skulle titta på schackdramat, något dom förstås låter lite konstigt, men som faktiskt stämde. Dock var det nära att matchen aldrig blev av, eftersom Fischer strulade in i det sista, han hotade med att inte dyka upp, han försvann, han anlände till själva tävlingen kraftigt försenad; ryssen satt nervöst och väntade vid schackbordet, och amerikanen fortsatte att vara problematiskt under tävlingen. Till slut fick ryssen se sig besegrad och gav upp.

Efter detta slog det verkligen slint för Bobby Fischer. Han isolerade sig, försvann, han blev paranoid, och de konstiga idéer han fått av något som heter The Church of God; ett samfund han var medlem i, blev allt värre och han utvecklades till en antisemit utan like.

Efter att ingen hört av honom på evigheter, dök han upp när kriget i det forna Jugoslavien brann som värst och han ställde upp i en tävling just i Jugoslavien, trots att USA förbjöd honom (och andra) att verka där. För detta kastades Fischer i fängelse.

Väl utsläppt ur finkan hördes Fischer av igen kort efter den elfte september 2011, då han ringde in till ett radioprogram och uttryckte sin glädje över terrorattacken på World Trade Center; äntligen fick de amerikanska jävlarna vad de förtjänade. Slutligen hamnade Fischer på Island, där han - fullkomligt bindgalen och hatisk - dog 2008 efter att ha vägrat åtgärda sin förstorade prostata.

Liz Garbus' dokumentär från HBO skildrar allt detta - och mer. Vänner, släktingar, kollegor, medtävlande och Henry Kissinger (eftersom Fischer användes som en viktig schackpjäs under kalla kriget) medverkar i nygjorda intervjuer, som varvas med arkivmaterial med klipp från Fischers karriär och tävlingar. Här finns flera gamla intervjuer med Fischer själv och TV-inslag från hans sista år i livet, då han såg ut som en eremit - eller snarare som Ed Dein med vildvuxet skägg. Och jösses, sicken tosing han förvandlats till! Han var verkligen urtypen för ett geni där intelligensen slagit över.

Detta är förstås en väldigt intressant film, BOBBY FISCHER AGAINST THE WORLD är mycket sevärd. Dock avstår jag från att sätta en vad som borde vara en given fyra i betyg. Jag tyckte helt enkelt att filmen blev lite för lång - större delen består av talking heads.

Och den största frågan får inget svar - eftersom den antagligen inte går att besvara. Nämligen, var i hela världen höll Bobby Fischer hus under alla decennier han var försvunnen? Munka Ljungby, kanske?

 

(Biopremiär 14/10)