Foton: Ron Batzdorff, Rico Torres © 2011 Dimension Films. All Rights Reserved.
En film i 4D. Det innebär 3D - plus ett luktkort av scratch 'n' sniff-modell som den fjärde dimensionen. Dagens pressvisning i Malmö visade sig dock innehålla betydligt fler dimensioner än så. Jag återkommer till detta.
Jag gillar förstås Robert Rodriguez. Han har gjort höjdare som DESPERADO, SIN CITY, MACHETE med flera, samt några halvlyckade filmer. Men - grabbhalvan ligger även bakom SPYKIDS-filmerna. Jag har aldrig förstått dessas storhet. Egentligen borde jag ju älska dem, de handlar trots allt om barn som får agera hemliga agenter. När den första SPYKIDS kom 2001 hävdade flera kollegor, vänner och bekanta att den var jättebra; kul på alla sätt. Men när jag väl såg den blev jag besviken. Alldeles för hysterisk, flamsig, och jag irriterade mig lite på ungarna. Värre blev det med SPYKIDS 2 och SPYKIDS 3D, den sistnämnda innehöll scener i det gamla fina 3D-formatet med röd-blå glasögon, vilket förstås var huvudvärksframkallande utan like. Jag minns ingenting av del två och tre mer än att Stallone var tokig skurk i trean, samt att filmerna var hysteriska och jobbiga.
Pressvisningen i Malmö inleddes med trailern till nya FRIGHT NIGHT. Märkligt - varför visas denna innan en barnfilm? Därefter började filmen. Men inte SPYKIDS 4D. Istället rullade FINAL DESTINATION 5 igång, så återigen fick jag njuta av denna films fullkomligt fantastiska förtexter, samt öppningsscenerna, innan filmen avbröts.
Kort paus. Därefter dök smurferna upp och förklarade hur 3D fungerar, och så började SPYKIDS. Efter ett par minuter försvann bilden och vi fick nöja oss med ljudet under en liten stund. Och så stängdes filmen ånyo av. Och vad hände då? Jo, då dök den där SMS-tävlingen upp! Vem har skrivit romanen "De tre musketörerna"? Detta följdes av trailern till Richard Hoberts EN ENKEL TILL ANTIBES. Den såg väldigt skum ut sedd genom 3D-glasögon.
Efter detta var det åter dags för smurferna - fast den här gången utan ljud. Men! Så snart de små liven gjort vad de skulle, började SPYKIDS - och visades i sin helhet. Hur många dimensioner bjöds vi på här?
Vid det här laget stank inte bara mina fingrar, utan hela salongen av de där luktkorten. Det luktade tuggummi.
Den här gången har vi två nya ungar i huvudrollerna, Rowan Blanchard och Mason Cook som syskonen Rebecca och Cecil Wilson. Deras älskade och djupt saknade morsa är död, så de bor tillsammans med sin snälle farsa Wilbur (Joel McHale) som är programledare på TV - han har ett nytt program som heter SPYHUNTER i vilket han ska leta upp riktiga spioner. Föga anar han att hans nya fru och ungarnas styvmor, Marissa (Jessica Alba), är spion. Fast hon pensionerade sig efter att parets dotter föddes efter prologen.
Det har gått ett år, Marissa är hemma med den lilla bebisen, Rebecca och Cecil bråkar, och plötsligt är Marissas ärkefiende Tidväktarn är tillbaka. Dags att rycka in på nytt och de två ungarna råkar bli indragna i det hela - de blir de nya SpyKidsen och får samarbeta med de ursprungliga kidsen Carmen och Juni (Alexa Vega och Daryl Sabara), som hunnit bli en bit över tjugo. De har även en robothund som medhjälpare. Rebecca har hela tiden haft svårt att acceptera sin trista styvmor, men nu blir Marissa plötsligt den coolaste styvmorsan i världen.
Det här är förhållandevis olidligt. Tidväktarn ser till att tiden går fortare och han har en plan som går ut på att ... Ja, det var något långsökt och dumt jag aldrig brydde mig om att lägga på minnet och som den unga publiken troligen inte lär haja överhuvudtaget.
Mest består filmen av oändliga jakter, knäppa farkoster och agentprylar, skrikande, hysteriskt överspel, och en slutuppgörelse i ett klockverk, en scen som håller på hur länge som helst och fick mig att skruva på mig.
Prologen, i vilken Marissa är gravid men trots detta fajtas mot skurkar, är rätt kul. Jessica Alba är förstås hur söt som helst. Danny Trejo är med ungefär tre sekunder. Men i övrigt är detta en jobbig och iriterande film i vilken vi förstås får lära oss att familjen är det viktigaste av allt. Huruvida småungar kommer att uppskatta det här eller ej har jag ingen aning om.
För att göra det hela ännu värre, är SPYKIDS 4D dubbad till svenska. Ja - Niclas Wahlgren gör en av rösterna. I originalversionen är det Ricky Gervais som gör robothundens röst; han säger bland annat att han har en läcker dialekt, ungefär som James Bond - men det funkar förstås inte alls när hunden i den svenska versionen har spetsig stockholmsaccent (dock inte dubbad av Wahlgren).
... Och det där luktkortet, då? Vid åtta tillfällen blinkar det siffror på duken. Då ska man skrapa och lukta. Jag skrapade på den första, men det kom ingen doft alls. Mer än bubbelgumdoften som redan fans där. Så jag lade ifrån mig kortet. Dessutom gick det inte att se sifforna i mörkret.
Hade jag sett originalversionen på engelska hade jag kanske, kanske satt en tvåa i betyg. Men nu var det inte den versionen vi utsattes för.
Synd att vi inte fick se hela FINAL DESTINATION 5 istället.
(Biopremiär 16/9)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar