Bio: Hoppets hamn

Foton copyright (c) Auto Images
Malmös - och troligen Sveriges - mest produktiva filmare, är bröderna Gertten; Fredrik och Magnus. Fast även om de båda är dokumentärfilmare, jobbar de åt varsitt bolag; WG Film och Auto Images. nu får Magnus Gerttens senaste produktion biopremiär.
HOPPETS HAMN handlar om de judar som efter att ha befriats från koncentrationslägren hamnade i Malmö våren 1945, hitrullade i den berömda vita bussarna från Röda Korset. Vi får träffa några av de överlevande; en kvinna som var barn när hon kom hit, en annan som föddes i ett läger. Dessutom intervjuas en herre som när han var femton arbetade på Malmös flyktingförläggningar och där lärde känna en polsk jude som snart spårlöst försvann - och jodå, visst letar man upp den gamle polacken, som inte sett sin svenske vän på 65 år.

Gerttens film består till stor del av gamla arkiv-
bilder och foton - man har till och med lyckats hitta levande bilder på de personer som intervjuas. På ett par ställen har man av någon anledning animerat stillbilder, med mindre lyckat resultat; det känns mest onödigt och ser lite billigt ut.
Magnus Gertten medverkar själv inte alls, han pratar inte heller, utan låter de medverkande få berätta. I vanlig ordning får vi ofta se märkliga närbilder av intervjuobjekten när de pratar - ett öga, en hand. Det är väl ett konstnärligt grepp.

HOPPETS HAMN är natur-
ligtvis en väldigt intressant film. Historiskt sett är det intres-
sant, och som Malmöbo är det kul att se de gamla arkivbilderna - speciellt ett gammalt klipp där man får se biografen där jag såg den här filmen. Det gav en märklig metaeffekt.
Tyvärr ställs inte den fråga jag undrade mest över. En av de medverkande judarna hittar de i Johannesburg i Sydafrika. Tanten ser ut som en spacklad överklasskärring. Hon berättar att hon efter några år i frihet träffade sin stora kärlek och de valde att flytta till Sydafrika. Och det låter ju rätt skumt. Här överlever hon andra världskrigets fasor - och så flyttar hon till Sydafrika under apartheidtiden! Från förtryckt till förtryckare?
Det är lite svårt att betygsätta den här 75 minuter långa filmen. För även om den är fascinerande och bra, så är förstås detta TV på stor duk. Det ser inte ut som något annat än ett TV-program. Jag gissar att filmen kommer att dyka upp på bio inom kort.

(Biopremiär 9/9)