Bio: Det är aldrig för sent, Larry Crowne

Foton copyright ©2011 Universal Pictures. All Rights Reserved.
Avdelningen för tillkrånglade svenska filmtitlar. Den här filmen heter förstås bara LARRY CROWNE i original.Varför man fått för sig att kalla den DET ÄR ALDRIG FÖR SENT, LARRY CROWNE på svenska begriper jag inte. Det är väl ingen som orkar säga hela titeln? I synerhet inte vid biljettluckan.
Den här filmen hade premiär dagen efter att Malmö Filmdagar avslutats och pressvisades inte. Därav denna aningen försenade recension; jag kom inte iväg att se den förrän igår.
LARRY CROWNE är Tom Hanks andra film som långfilmsregissör efter THAT THING YOU DO, som kom 1996. Förutom dessa filmer, har Hanks regisserat avsnitt av en handfull TV-serier. Och vad har jag att säga om Tom Hanks? Inte så mycket.
Jag har varit på några presskonferenser med Tom Hanks, den för LADYKILLERS (bröderna Coens sämsta film?), den för DA VINCI-KODEN och kanske någon till jag glömt bort. Dessa presskonferenser har varit betydligt roligare än filmerna. Hanks var uppsluppen och spjuveraktiv, och det blev inte sämre av att en söt liten kinesisk journalist ställde de mest bisarra frågor och ville ha afischen till TURNER & HOOCH signerad.
Men jag kan inte påminna mig att jag sett så många bra filmer med Tom Hanks. Förutom SVENSEXAN. Visst, jag blev nog lite förtjust i YOU'VE GOT MAIL, vilket jag inte hymlar med, och självklart gillar jag DEN GRÖNA MILEN - men i övrigt är det mest slätstrukna historier Hanks dyker upp i. Han har hunnit bli 55, men har varit gubbe rätt länge nu. Han har ofta en tendens att darra på underläppen och titta med hundögon och fläska på med sentimentalitet.
Julia Roberts, däremot ... Hon har fortfarande ett leende som kan göra mig knäsvag. Men hon har väl inte heller gjort något vettigt på väldigt länge. LYCKAN, KÄRLEKEN OCH MENINGEN MED LIVET - argh! VALENTINE'S DAY - urk!

... Och numera verkar det som att Hanks och Roberts har svårt att sälja en film på sitt namn. För tio-femton år sedan hade Julia Roberts namn stått först i rollistan till den här filmen. Fast det är ju klart. Roberts är i min ålder - och när jag såg LARRY CROWNE bestod publiken av medelålders människor. Rätt skönt, då slipper man pratande, SMS:ande ungdomar som hela tiden kutar ut på dass.
Men så är den här filmen också en film som främst riktar sig till medelålders människor. Och för att komma med ett snabbt och trist omdöme: det här är en trevlig film. Varken mer eller mindre.
Tom Hanks är titelpersonen, som efter att i flera år jobbat på ett varuhus får sparken, de måste skära ner. Orsaken till att just han kickas beror på att han saknar högskoleutbildning. Erfarenhet räknas inte.

Efter att ha sökt några jobb utan att få dem, och tvingats sälja av sina ägodelar, beslutar Larry sig för att läsa några kurser på college. Där hamnar han på en kurs i muntlig framställning, ledd av den sura, ointresserade miss Tainot (Roberts), som är otroligt trött på sitt jobb och på sin porrsurfande man.
En ung tjej i klassen tar sig an Larry och stylar om honom och hans hem, hon kallar honom "Lance Corona", eftersom det låter coolare (och förvirrande - det låter som om han kallas Landskrona), och snart har gamle Larry blivit en ny man. Och självklart bär det sig inte bättre än att han råkar mjuka upp den tvära miss Tainot, de flörtar, och tja, de för förstås ihop det. Hade ni förväntat er något annat?
Mer än så här är det inte. Det är ingen historia man minns, ingen film att komma ihåg, och jag kan inte låta bli att irritera mig när filmen går mot sitt slut, och alla Tainots elever, vilka först var motsträviga, har blivit mästare på muntlig framställning i bästa Hollywoodklass.
Men som sagt: det är småtrevligt. Filmen vinner en hel del på små biroller. Wham Bam Pam Grier (som nästan blivit oigenkännlig) spelar miss Tainots kollega, George Takei är fullkomligt fantastisk som märklig ekonomiprofessor, och Cedric the Entertainer är Larrys granne som driver lumphandel. Bryan Cranston, som vi snart får se i den lysande DRIVE, är kul som herr Tainot.
Tom Hanks, som även skrivit manus tillsammans med Nia Vardalos, gör vad han ska, varken mer eller mindre. Därmot får Julia Roberts chansen att vara rolig, vilket hon är, och ja, hon har fortfarande ett leende som får mig att smälta.
Sicken en!

(Biopremiär 2/9)