Bio: Nawals hemlighet

Foton copyright (c) Scanbox

Nu pratas det franska igen . Det är ju värst vad jag skrivit om många franskspråkiga filmer på sistone. Fast den här gången är det en kanadensisk film det handlar om - och förutom franska talas det en hel del arabiska.

Denis Villeneuves NAWALS HEMLIGHET bygger på en pjäs av Wajdi Mouawad, och jag satt filmen igenom och undrade hur den pjäsen kan ha sett ut. Filmen skiftar hejvilt mella olika årtionden och kontinenter. Antagligen har pjäsen varit väldigt avskalad och minimalistisk - eller en fullkomligt gigantisk föreställning.

Dessutom kunda jag inte låta bli att tänka på den anime-
rade lång-
filmen BRISBY OCH NIMHS HEMLIGHET. Varje gång jag fick ett pressmeddelande om NAWALS HEMLIGHERT tänkte jag på NIMH.
Filmen öppnar i Quebeck med att den Nawal (Lubna Azabal) plötsligt har dött och hennes barn; tvillingarna Jeanne (Mélissa Désormeaux-Poulin) och Simon (Maxim Gaudette) kallas till en advokat för uppläsning av testamentet. Det är ett väldigt märkligt testamente med en del besynnerliga krav. För det första vill Nawal begravas naken, utan kista, med ansiktet vänt neråt och utan gravsten. För det andra får tvillingarna två brev: det ena ska överlämnas till deras bror och det andra till deras far. När detta är gjort, kommer de att få ett tredje brev och en gravsten kan resas.

Det är bara det att tvillingarna inte har någon bror. Inte vad de vet. Och deras far är okänd. Simon blir förbannad, medan Jeanne beslutar sig att ta reda på vad som har varit moderns mörka hemlighet. Hon reser till ett ej namngivet land i Mellanöstern och nystar i Nawals liv innan denna emigrerade till Kanada.

Jeannes detek-
tivar-
bete varvas med åter-
blickar på Nawals upplev-
elser under 1970-talet, eller om det nu är 80-tal - det är öken och fallfärdiga kåkar, så det är svårt att avgöra.

Nawals liv var minsann ingen dans på rosor. Nawals anhöriga skjuter ihjäl hennes älskade, eftersom han är en flykting. Den gravida Nawal föder en pojke, som genast tas ifrån henne, och sedan kastas hon ut, eftersom hon dragit skam och vanära över familjens namn.

Hon studerar och blir politiskt engagerad. Nawal, som är kristen, sitter på en buss full av muslimer, när plötsligt kristna rebeller slår till och dödar alla ombord, förutom Nawal. Hon söker upp en kristen politisk ledare och skjuter ihjäl honom, vilket leder till att hon kastas i fängelse.
Så fortgår det. Hon hade allt annat än kul, Nawal.

Och Nawals rykte lever kvar i hem-
landet, visar det sig. Jeanne är inte välkommen till vissa ställen på grund av det skamliga ryktet.

Simon sluter upp och tillsammans inser det vad det är för hemlighet Nawal burit på - och det är en minst sagt intrikat historia. Upplösning skulle göra såpoperaförfattare gröna av avund när det gäller att få till det på ett oväntat sätt.

NAWALS HEMLIGHET är en mycket välgjord och välspelad film, handlingen är intressant, och det är förståeligt att den Oscarnominerades till bästa utländska film. Bilden av Mellanöstern är inte precis smickrande, och det är intressant att det den här gången är kristna araber och inte muslimer som får agera bovar. Jag blev även lite förtjust i Mélissa Désormeaux-Poulin.

I princip skulle jag kunna ge filmen en fyra i betyg. Men jag lär nog inte se om NAWALS HEMLIGHET, så jag nöjer mig med en trea.

(Biopremiär 12/8)