Bio: Julias ögon

Foto copyright © PAN Vision

Som bekant översköljs världen av diverse olika skräckvågor, förutom det som produceras i USA - vilket de senaste åren främst har varit remakes, reboots och tortyrporr, varav det sistnämnda nu börjar försvinna.

Vi har ju den asiatiska vågen, som ebbat ut en del. THE RING, THE GRUDGE och så vidare, främst filmer från Japan och Sydkorea. vi har den ganska oväntade skandinaviska skräckvågen, med FROSTBITEN, LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN, DÖD SNÖ och en del andra. De franska genrefilmer som gjorts de senaste åren är kända för att vara riktigt jävla stenhårda. Det här är brutala, blodiga grejor. INSIDE, FRONTIER(S) med flera.

Bland de mest kritikerrosade skräckfimerna hittar vi de som producerats i Spanien. Detta får väl sägas vara den andra spanska skräckvågen efter den första, som kom på 1970-talet - och jag är väl något av en anhängare av dessa 40 år gamla filmer. De var inte lika bra som det som producerades i Italien, men de hade sina stunder. Jag gillar Amando de Osorios filmer om The Blind Dead och några av filmerna med den lokale skräckstjärnan Paul Naschy (Jacinto Molina) är rätt kul, i synnerhet när han spelade den stackars varulven Waldemar Daninsky. Sedan har vi förstås regissören Jess Franco, förviso spanjor, men hans oräkneliga mer eller mindre bisarra filmer gjordes i länder runt om i Europa och angränsande länder - som Turkiet.

Den nya spanska skräckvågen inleddes i slutet av 1990-talet. Produktionsbolaget Filmax startade till och med en specialavdelning för skräck; Fantastic Factory, och hämtade över den amerikanske producenten och regissören Brian Yuzna för att hålla i trådarna. Men fler spanska bolag prövade lyckan med skräck och det största namnet är Guillermo del Toro.

De flesta av de här spanska filmerna är lågmälda spökhistorier - och ibland bara kusliga thrillers utan några övernaturliga inslag. del Toro regisserade THE DEVIL'S BACKBONE och producerade BARNHEMMET. Jaume Balagueró regisserade THE NAMELESS, DARKNESS och zombiefilmen [REC]. För att bara nämna en handfull.

Alla de här filmerna är välgjorda, de är ganska snygga och har ofta bra skådespelarinsatser. Men jag tycker också att de är väldigt överskattade. Jag tycker helt enkelt inte att de är speciellt otäcka - ibland inte ens underhållande. BARNHEMMET fick ju fantastiskt bra recensioner; Jag missade den i Cannes, men alla pratade om den där och hävdade att den var jääävligt kuslig. Det dröjde nog ett år innan jag slutligen lyckades se den, och det enda jag tänkte var "Jaha, var det här allt?". Filmen var en besvikelse. Inte en lika stor besvikelse som THE BLAIR WITCH PROJECT (vaffan, är folk världen över rädda för träd?!), men ändå.

JULIAS ÖGON är regisserad av Guillem Morales, men den är producerad av Guillermo del Toro, så det är del Toro som har fått sitt namn skrivet med stora bokstäver ovanför titeln på filmaffischen, vilket lär få många att tro att han även regisserade.

Skräckfilmer om ögon. Sådana finns det en hel del av. THE CRAWLING EYE (1958). EYES OF LAURA MARS (1978). Hongkongfilmen THE EYE och dess betydligt sämre amerikanska nyinspelning. För att bara nämna några.


Morales' film inleds med att en blind kvinna som heter Sara (Belén Rueda från BARNHEMMET) hänger sig i sin källare medan hon lyssnar på "The Look of Love" en stormig natt. Det befinner sig någon där med henne, en man som gömmer sig i skuggorna och som tar bilder på henne. Och eftersom detta är en skräckfilm - ett slags skräckfilm - är Saras ögon grå och räliga, precis som Emilys i Lucio Fulcis THE BEYOND.

När Sara dör klipps det till Julia, hennes tvillingsyster (som spelas av George Wendst. Nej, jag bara skojar, Julia spelas förstås också av Rueda), som känner att något har hänt Sara. Julia och hennes make Isaac (Lluís Homar) kör till Saras hus, där de hittar den döda kroppen.

Vi får veta att Julia lider av samma sjukdom som Sara och att även hon långsamt kommer att förlora synen. Julia vet också att det är något som inte stämmer med systerns självmord. Hon måste ha blivit mördad. Efter en tid hamnar Julia på sjukhus och får sina ögon bandagerade, fler rollfigurer går och dör, en mystisk manlig sjuksköterska sätts att ta hand om Julia, en märklig granne dyker upp, denne har en ännu märkligare dotter, och ännu fler personer tas av daga.

JULIAS ÖGON är ännu en spansk genrefilm som får rätt bra recensioner. Men för att vara ärlig: det här är inte någon speciellt bra film. Handlingen är rörig. Och det är något konstigt med sättet filmen berättas på. Jag hade emellanåt problem med att hänga med i handlingen och till och med förstå var gestalterna befann sig - och varför. Är detta Julias eller Saras hem? Är grannen Julias eller Saras? Och var bor den andra grannen? Och när vi slutligen når fram till upplösningen som förklarar mysteriet, är det dags för ännu ett "varför?". Slutet är långt ifrån tillfredställande.


Det finns några bra scener i den här filmen. Julia smyger in i ett ångfylld omklädningsrum, där några blinda kvinnor klär på sig och pratar med varandra utan att märka att Julia befinner sig mitt bland dem - men så plötsligt känner och luktar de att hon är där. Den här scenen är faktiskt ganska creepy, kvinnorna ser nästan ut som levande döda.

Och mot slutet blir det plötsligt rätt våldsamt. Här finns ett ganska chockerande klipp som varar en sekund eller två, och som kommer att få publiken att hoppa högt. Och om du har problem med att se på våld mot ögon - vilket jag har - så bör jag kanske påpeka att vi utsätts för en utdragen scen, i vilken... Tja, vi pratar närbild, ett öga, en spruta och...

Morales' film är snygg; den har ungefär samma look som alla de här andra spanska filmer jag nämnt ovan. Belén Ruega gör en stark insats. En polis liknar Paul Naschy! Men tyvärr tycker jag att JULIAS ÖGON är ganska tråkig. Den är för lång. Storyn håller inte ihop. Den är inte särkligt spännande. Filmen försöker verkligen vara otäck; det är mycket mörker, oväder, och klassisk skräckfilmsmusik brölar på - men det funkar inte riktigt.

Dessutom är det här inte riktigt en skräckfilm. Det är en förklädd thriller.

(Biopremiär 22/7)