Konst: Poul Gernes

Poul Gernes
Installationsbild Poul Gernes – Retrospektiv, Malmö Konsthall 2011
Foto: Helene Toresdotter

För en del år sedan fick jag veta att en del onda svenska makter på 1970-talet inte ansåg att FEM MYROR ÄR FLER ÄN FYRA ELEFANTER var bra för svenska barn att se på. Eva var för söt, de glittriga glamourkläderna farliga, och de färgsprakande studiomiljöerna var inte alls lämpliga, eftersom många barns värld inte alls såg ut så, nej minsann, bor man i en grå betongbunker i förorten tillsammans med sina krökande arbetarklassföräldrar ska man heller inte se något annat på TV!

Förrutom jag jag förstås älskade FEM MYROR som barn - och självklart fortfarande tycker om programmet - var jag oerhört fascinerad av alla dessa lätt surrealistiska miljöer som Magnus, Brasse och Eva rörde sig i. Bokstäver och siffror som konst? På tavlor? Som skulpturer? Jag tyckte det var jättehäftigt och dessutom snyggt.

Varför inleder jag en text om en konstut-
ställning på detta sätt? Jo, därför att FEM MYRORS interiörer var det första jag kom att tänka på när jag fick se utställningen med dansken Poul Gernes' (1925-1996) verk på Malmö konsthall - en utställning som delas med Lunds konsthall, där andra halvan hänger (tyvärr har jag ännu inte varit där).

Det här gillar jag!

Verkligen!

För att associera till en bok jag tyckte om att bläddra i när jag växte upp: det här är glad konst. Och i ett av rummen hänger Genres målningar föreställande bokstäver. Färgsprakande bokstäver. Och det är riktigt häftigt.

Genres dotter besökte pressvisningen och pratade lite grann om sin far, och även om Genres uppmärksammades runt om i världen, är detta hans första större soloutställning i Sverige. Han har betraktakts som lite bortglömd, nästan okänd. Och det är synd.

Genres dotter fick frågan om vad hennes far ville med vissa av verken; en massa Varför - och hon hade inga svar. Tack och lov! Jag tycker att detta känns fantastiskt befriande. Som en amerikansk bekant brukar säga: "If you need to explain it, it ain't art!". Många av bilderna är grafiskt sett vackra och/eller intressanta. Och det räcker mer än väl för min del. I många fall ville Genres inget annat. Han var intresserad av färg och form, och han utmanade ibland den etablerade smaken, han var rebellisk, men han var inte förblindad av Budskap (med stort B) som kom i främre rummet, framför Konsten. Något alldeles fötr många konstnärer är idag.

Poul Gernes
Installationsbild Poul Gernes – Retrospektiv, Malmö Konsthall 2011
Foto: Helene Toresdotter (Kolla Tintinsidorna i bakgrunden!)

Vidare är Genres konst otroligt ... dansk, på något sätt som är lite svårt att förklara. Här finns mycket humor.
Den del av utställningen som jag personligen tycker mest om, som fick mig att le från öra till öra, är verket med Tintin. Som serie- och Tintinvän blev jag otroligt glatt overraskad.

1971 hade Genres en Tintinutställning (!) i Köpenhamn. Enligt en äldre dansk kvinna som varit där, var alla verk där hyllningar till Tintin. Ett av verken har man rekonstruerat till Malmö konsthall. Genres skar nämligen ut samtliga sidor ur fem Tintinalbum och häftade upp dem i fem långa rader ovanför varandra. Det går alltså att läsa hela äventyren om man så väl. Men inte bara det, det hela ger ett grafiskt sett oerhört tilltalande intryck. Det har blir fascinerande och intressant på flera plan samtidigt. Synd bara att det handlar om en rekonstruktion; den här gången är det inte bara svenska utgåvor, utan även albumen i den nya översättningen.

Här måste jag skjuta in att Genres dotter berättade att när hon var barn på 70-talet och ville läsa Tintin, blev det alltid så besvärligt, eftersom sidorna oftast trillade ut ur albumen efter att Poul varit framme och skapat Tintinkonst...

Även resten av utställningen med Genres är utomordentlig och helt klart värd ett besök.
Samtidigt pågår en utställning med Anna Maria Maiolino, men den tvingas jag avstå från att kommentera. Maiolino var på plats på pressvisningen och pratade om sina verk, men hon pratade extremt dålig engelska och aningen för tyst, och hon kunde lika gärna ha pratat kinesiska. Jag begrep ingenting. Och jag hörde nästan ingenting. Dessutom slutade hon aldrig att prata - hon pratade så länge att vi inte hann titta på verken! Jag har ännu inte haft tid att gå tillbaka och titta på hennes utställning.

Poul Gernes
Installationsbild Poul Gernes – Retrospektiv, Malmö Konsthall 2011
Foto: Helene Toresdotter