En oväntat trevlig fredagskväll, del 2

Jag besökte en vernissage på Cirku-
lations-
central-
en på Nobelvägen. Den var ärligt talat inget vidare, dessutom var det nästan ingen där och för att göra det hela ännu tradigare bjöds det inte ens på vin.
På väg därifrån fick jag se något egendomligt. Vad var det där? Högt uppe på ett tag, alldeles intill Cirkulationscentralen. Det såg ut som en stuga eller en barack. Vad stod det på skylten? Galleri?
Nere på trottoaren fanns det en skylt - men affischen hade lossnat. Men jodå, nog var det ett galleri.
Jag klev uppför en metalltrappa och hamnade på vad som måste vara ett av Malmös ovanligaste, mest bisarra ställen:
Galleri högt ovanför | uppför brandtrappan. Jo, stället heter så. Och det är inte bara ett galleri, det är även ett kafé. Trångt och crazy. Det hela kändes nästan direkt surrealistiskt. Som om jag hamnat i något knasigt barnprogram från 70-talet. Tänl om herr Barbalander plötsligt skulle dyka upp!
Jag möttes av en ung värmlänning, Robert Alnestedt, och när jag frågade vem den utställande konstnären var, sa han lite blygt att det var han.
Och det här var bra.
Det var riktigt kul.
Alnestedt ägnar sig åt något som är ganska ovanligt idag. Som målare är han kompetent; han kan måla. Bilderna är figurativa. Men samtidigt är de roliga, fascinerande, ibland utflippade, ibland tänkvärda, ibland bara vackra. En skicklig ung man, helt enkelt. En del skulle kanske anmärka på att en del målningar påminner för mycket om illustrationer, men själv har jag aldrig begripit varför folk klagar på sådant - som om illustrationskonst skulle vara sämre än annan konst.
Jag hängde kvar på taket i över en timme och träffade fler unga värmlänningar och en göteborgare, samt en engelsman som bröt på skånska.
Robert Alnefeldts utställning Mellan asfalten & skyn i människobyn pågår till och med den 21/5.