Alternativa demonstranter

I vanlig ordning hade jag helt glömt bort att det var första maj med demonstrationståg och grejor igår. Och allvarligt talat: varför skulle jag bry mig om det? Min farfar brukade alltid säga "Du ska väl ut och demonstrera i morgon?" när jag växte upp. Han var för övrigt en redig gråsosse. Men jag demonstrerade aldrig.
Numera tycker jag att det vilar något obehagligt över första maj-demonstrationerna. Det har det förvisso alltid gjort, men jag tycker att det är mer påtagligt nu. Alla dessa röda flaggor får mig att associera till Sovjet bakom järnridån och förtryckta, köande människor - inte fan tänker jag på jämlikhet och rättvisa för arbetare. Och i tågen går dessutom inte så många "arbetare", det är väl mest vänsterkids och politiker.
Igår passerade jag Stortorget vid lunchtid och konstaterade att där hölls en del högljudda arrangemang. Man hade smällt upp tält i vilka det grillades korv och man kunde måla plakat. Och så spelades det öronbedövande hip-hop. Några tonårstjejer uppträdde och dansade till musiken. De var skitdåliga.
En blåsorkester förberedde sig för marschen, men deras flöjtande överröstades av hip-hopen.
När jag nått fram till Gustav Adolfs torg hörde jag ett annat ljud bakom mig. Jag vände mig om. Där kom minsann ett annat demonstrationståg.
Vaffan?
Är det MFF som är ute och demonstrerar? tänkte jag.
Men det var det inte. Det var en motdemonstration från Alliansen. Ett ganska litet gäng i ljusblåa färger och med hundratals ballonger över sig.
Och det var skrattretande.
Nä, inte för att det var borgarna som var ute och demonstrerade.
Det blev fånigt tack vare det de skanderade och sjöng.
De sjöng nämligen ramsor till tonerna av julsången "Deck the halls"! Jamen, hej, kom och hjälp mig!
En halvtimme eller timme senare gick jag åt andra hållet, och när jag åter passerade Gustav höll Kommunisterna torgmöte. Flaggorna var blodröda, några av de närvarande hade enorma skägg och knöliga hattar, och såg ut att jobba i kolgruvor - på 1800-talet. De avslutade talen precis när jag passerade och drog igång sitt demonstrationståg. En kille hojtade ut instruktioner i en megafon.
I ren protest gick jag in på McDonald's, som kommisarna passande nog ställt sig i närheten av.
Länge leve den amerikanska imperialismen!